sandsa

Förresten fick jag inte jobbet i Övertorneå. Men det gör faktiskt inget. Jag insåg att jag inte alls vill flytta här i från nu... Jag vet att jag är ambivalent. Men jag trodde inte att jag trivdes så bra här som jag faktiskt gör... Jag insåg det när saker ställdes på sin spets. Men jag vill ha jobbet! Men det är en annan sak. Jag har aldrig velat bo där. Jag vill faktiskt inte bo i Kiruna heller. Men jag vill vara nära våra nära och kära! Det är inte heller samma sak... Jag vill fortfarande ha jobbet! Men det kanske är så att jag får det först när jag är 50 år?? Det kanske är meningen. Den som väntar på nåt gott... Börjar på socialtjänsten här i maj i alla fall. I slutet av maj tror jag. Vi skulle höras närmare om det nästa vecka... Lika bra att jag får vara hemma längre med Alexander, eftersom han är så himla "mammig".... Jaja, tror att det finns en mening med allt som händer. Det är bara det att man inte alltid förstår vad den där meningen är bra för...

God natt!

Här råder lugnet för en gångs skull. Nicko är på ishockey. Sonen somnade i famnen till Lets Dance och min stora duktigs dotter gick och lade sig helt själv och somnade bums! =). Men vi får se hur det blir i natt... Nu förra natten skulle Alexander absolut kliva upp kl 02. Han stångades och jollrade och kröp på mig "mamma, mam-aaaaa".... Kunde tyvärr inte njuta av det först för jag var svintrött. Men sedan gjorde han mig glad. Lilla rackaren. Han somnade om 03.30. Då kom Kitty. Så vi trängdes... Sedan skulle Alexander upp 05.20. Ni fattar. Inte mycket till sömn för min del. Men det är väl så det är. Den enda stunden man har för sig själv på kvällen är också så viktig. Jag måste läsa en stund hur trött jag än är.

Kitty och hennes kamrater börjar på den nya förskolan på måndag! =). Den är verkligen fin! (återkommer till den senare).






Tittut!

Jaha. Jag blev trots allt erbjuden vikariatet i Kiruna! Och jag VILL VERKLIGEN HA DET! Men jag vet inte hur det skulle gå till... Jag fick till tisdag på mig att svara, men det verkar tyvärr bli att tacka nej, eftersom det inte kommer lösa sig med boende. Vi har kollat runt, bett andra kolla runt. Men det finns inget. Men det är ju inte bara det. OM vi skulle ha hittat något att hyra i andra hand, under vikariatet, så skulle vi ju vara tvugna att betala för det plus vår hyra här som är jättehög... Då skulle vi knappast tjäna några pengar på det... Men jobbet är ju ett av mina "drömjobb", så det är kort och gott jävligt ledsamt. Socialchefen i Kiruna sa att jag hade gjort en väldigt bra intervju och att de jättegärna ville ha in mig på socialtjänsten. Hon sa att hon kände till bostadsbristen och att hon visste att det skulle bli ett problem... Jag sa att jag jättegärna ville ha jobbet, men att det troligtvis inte löser sig med boende... Det måste ju vara ödets ironi. Men det är ju inte bara jobbet. Vi vill ju vara nära familjen och vännerna. Ja, jag får väl tacka nej, lägga mig i fosterställning i duschen och gråta en skvätt... :P. Det var väl inte meningen helt enkelt...

Jag har inte hört nåt om socialsekreterartjänsterna än. De två första räknar jag inte med, de har nog glömt att de skulle meddela mig. Men då har man i alla fall inte fått jobbet! Har ej hört något från Övertorneå än, men de skulle höra av sig i veckan.

I går ringde en chef från socialpsykiatrin och erbjöd mig ett jobb som jag inte ens hade sökt... Jag hade blivit rekommenderad av tidigare arbetskamrater. Det värmer =). Men jag vill helst inte ha det jobbet. Jag KAN INTE arbeta 24-28 timmars skift när Lilleman bara kommer att vara 10 månader. Det går inte. Jag började med de skiften när Kitty var 1 år och två månader och det var precis att det gick bra då.

Har fått svar från chefen på besluts att de i alla fall räknar med mig i sommar om jag inte får något annat =). Det känns i alla fall bra =). Där trivs jag. Men det känns så lönlöst när man vet hur svårt det är att få in en fot där. Man vet att det förmodligen bara blir t.o.m augusti ut...

Ja, det blir det i morgon. Jag ska köra sammanlagt 54,5 mil tur och retur och det blir väl så där kul. Dessutom har jag min intervju kl 11. Det är för en tjänst som socialsekreterare med barn och unga, precis som de andra två jobben (som det för övrigt känns rätt kört med). Upp tidigt med andra ord. Men vi har ju redan en liten tupp i familjen som ville upp och leka 05.20 i morse... Tänk han följer samma mönster som Kitty gjorde. I säng klockan 20.00 och upp 05.30...
Fick bråttom till AF för att söka ersättning för resan också. Sedan var vi till invigningen av nya Sunny Hill. De har fått dit Kappahl, Skopunkten och Waynes.

Xander kryper i "räser"-fart och klättrar upp på tv-bänken!!! Unge, du är inte ens 8 månader! Hoppas han är snäll i bilen i morgon för det går inte att stanna så mycket på dit-vägen iallafall. Tar med familjen, de måste ju se vad de eventuellt flyttar till. Tänker även att vi slår två flugor i en smäll och kolla in skolan som Nicko ska gå på efter föräldraledigheten... OM nu ödet vill det vill säga!

I dag har vi varit på Leos med Emma och henns man och deras tre barn. Det var roligt och välbehövt. Xander kröp runt i småbarns-avdelningen och var nöjd. Jag gjorde en Sara och tappade mobilen två gånger. Först högst uppe i stora klätterställningen. Sedan i det större bollhavet ;)

Lillprins Bus är mammig! Hemma är det så här att mamma frå abslout inte gå utom synhåll för då bryter han ihop fullständigt. Om jag tänker att jag lägger honom på filten och går och hämtar kaffe, då kryper han i förtvivlan efter mig eller lägger sig platt på mage och gråter förtvivlat... Känner ni igen det, ni som haft barn i 8-månaders åldern?! Om mamma försvinner från synfältet så är bebisen övergiven och mamma borta för alltid... Tur att man vet att det brukar gå över rätt fort. Nu får man inte så mycket gjort. Men faktiskt, jag hann med halva disken idag. Det är därför jag har en enorm tvätthög. I morgon ska jag tvätta. Därför kommer vi ha ett diskberg... Men så är det när man har en bebis som vill ha uppmärksamhet 24/7.

Annars går man ju här i väntans tider och väntar på att det ska födas en liten prins eller prinsessa ;). Men den här gången är det inte jag som ska på BB utan bästa kompisen... Men det är oerhört spännande! Jag spritter till varje gång mobilen plingar till för jag har redan börjat vänta på sms som berättar att det har kommit en liten liten människa till jorden... Vet att det är ett tag kvar, men det kan ju bli när som helst nu! Detta fina underbara mirakel! Jag blir nästan gråtfärdig av tanken. Men som Annika Lantz skriver i sin bok 9 1/2 månad (läs den, den är underbar!), "glöm inte att raka benen inför förlossningen, det känns som viktigt att ha gjort det när man ligger där och bajsar på sig!" ;)

Nä nu är jag jävligt trött...

I lördags var vi till Renbergsvattnet och hälsade på! Jag körde i cirklar först, så Emmas man fick ta bilen och komma och möta upp oss. Men sedan hade vi det trevligt, åt god mat och barnen lekte. Nu vill jag också ha hus! NU! Så när jag börjar jobba blir det att lägga undan penki varje månad och förmodligen spara i flera år men... Jag har aldrig riktigt kännt denna längtan tidigare... MEN NU VILL JAG HA HUS!!! Och när jag vill ha något så finns det inget som heter tålamod... Tå som i tå, la som i tralala och mod som i modig... Som jag säger till Kitty. Men jag har ibland lika mycket tålamod som en 2,5-åring...

Jag har nog gett upp tanken på jobbet som jag sökt. Har visserligen inte fått svar än. Men det är nog inget gott tecken. Så vi skiter i det. Ska ta den andra intervjun på fredag. Det lät ju mer positivt. Så vi kanske inte kommer att vara Skellefteåbor så länge till. Inte Kirunabor heller. Kommer så klart fortsätta att längta hem, men förutom hemlängtan spelar det nog ingen roll vart man bor... Om jag tar en tjänst så kommer vi närmare ett hus, närmare det eftertraktade ordet "arbetslivserfarenhet" (orden, det är två ord, som är sammansatt till ett, sammansatt är också ett sammansatt ord, och nu ordbajsar jag, varför kan jag inte sluta??). Våra dagar går ändå åt att torka kladdiga fingrar, byta blöjor, läsa saga, trilla chokladbollar, inte hinna ha sex, plocka kletig spaghetti från golvet, kanske hinna med en snabbis.., men tyvärr jag somnade med bebin... Jaja, ni fattar. Det där kan man väl göra (eller inte göra) vart i som helst i landet!

Om vi flyttar var snälla och STÖTTA OSS. Inga kommentarer som att "vad ska ni där å göra", "det är väl inget kul att bo där". Det vill vi verkligen inte höra. Kom å hälsa på istället!

Men jag ska givetvis inte ta ut något i förskott...

För övrigt så har Xander haft feber. Spytt lite. Men han har lekt på som vanligt fast han haft 39 grader. Han försöker ställa sig upp utan stöd så han ställer sig på alla fyra som Mowgli. Det ser inte klokt ut. Han kryper omkring nu så man får passa på honom... Han försöker sno Kittys mackor =). Annars är det som vanligt. Grin-orkester varvat med genuin syskonkärlek och massor med pussar och kramar. Kitty är stolt över vår bebis. Givetvis har bägge kommit på att om den ena av dem grinar så blir den tröstad och då börjar den andra av dem grina för att också bli tröstad... Smarta barn eller hur =)

"Arbetslivserfarenhet" förresten. Är det två sammansatta ord eller är det tre? Hur ska man se på saken? Men fram för allt, hur ska man få "arbetslivserfarenhet" om man inte får jobba...?

... hur det gick på anställningsintervjun. Det var en dubbelintervju för en tjänst och ett vik. Intervjun gick jättebra. Om jag inte får något av det, så säger vi att det är för att jag saknar erfarenhet på området. Sorry, jag vill inte säga mer innan det är klart, så slipper både jag och du få några förväntningar och förhoppningar om någonting över huvud taget. Hur som helst, nu råkar det vara så att jag blivit kallad på ytterligare en intervju. Det är en likadan tjänst. Socialchefen som ringde mig fick det att låta som om jag redan fått jobbet, haha. Men det jobbet är inte här och inte "hemma" heller för den delen... Men om inte annat blir det att bila en bit på fredag då... Ni ska veta att det här inte är lätt. Man väger för och emot hela tiden... Vad blir bäst för familjen? Vad blir bäst för barnen...? Vad VILL vi helst? Men sällan har man sådan tur att man får välja... Men det sista som lämnar en är hoppet... Någon gång ska det väl vara min tur?

... är spännande små varelser helt klart. De kan inte prata, men där emot uttrycker de en hel del med sina små kroppar. Spädbarnet som är hungrigt pickar som en liten fågel med huvudet, den trötta bebisen gnuggar sig i ansiktet och gnuggar och gnuggar tills man på allvar tror att näsan ska trilla av... Bebisen som inte vill äta vänder konsekvent på huvudet och vägrar ögonkontackt... Bebisen som inte vill vaggas eller bäras får "banan-bryt" i famnen och tar formen av en spänd banan... Bebisen som inte vill lyftas antar en flytande form och rinner ned på golvet mellan ens fingrar... Bebisen som inte vill sättas ned i en stol drar in benen i kroppen... Tydligare kan det inte bli.

Kitty där emot som kan prata, hon pratar alldeles för mycket. Hon är inte tyst i en sekund. "Vad heter den och den?", "vems är det?", "har vi det och det hemma?", "var bor månen?", "var är månen?", "är månen bakom solen mamma?", "mamma är den det?", "mögel? Är det ett monster?" "mamma?", "mamma?" osv, osv...

Jag försöker förbereda mig inför intervju i morgon. Det går så där. Men det får bära eller brista... :P

... att trängas och knölas i sängen med sina älskade barn. Vi har en bebis som sover hela natten och en 2,5 åring som gör det... -inte! (är det inte ironiskt?). Gumman har börjat komma in till oss varje natt nu. Mysigt. Men man får räkna med att vakna med hennes fötter i ansiktet eller i mellangärdet. Och så hennes tuttande... sug-sug-sug-sug-sug låter det i så där lagom öronhöjd. Så vill lillebror alltid komma vid 05-06 som jag nämnt tidigare. I morse vaknade jag upp med Xander i armhålan och Kitty omslingrad runt mitt ben. Jag låg där på kanten, på vippen att rulla ned från sängen, och kände härliga sviter efter graviditeten (ont i fogarna). Lilleman pratade i sömnen "mamma-mamma", sa han och trängde sig ännu lite närmare... Då kände jag genuin lycka och en sådan enorm kärlek till våra små väsen. Och jag kände mig behövd! Ungarna sov som små grisar och klockan blev åtta till och med... Jag var en sardin i en ask, i ett hav av kärlek...

Lilleman har börjat ställa sig upp mot möbler nu! Och kryper 2-3 steg. Tänkte att han även kunde göra min skattedeklaration nu i vår. =)

Kitty frågar vart mos kommer ifrån och vad juice är för något? Hon tror att hon själv kommer från sitt rum...

Och jag, jag har blivit kallad på intervju för två olika jobb! Men mer säger jag inte nu. Jag säger nåt när jag vet mer. Men det är ett steg fram i alla fall!

Kitty säger "Mamma jag vill inte ha ägget, det är en kyckling i det!". Hon pekade på gulan... Hur förklarar man för en 2,5 åring att det inte är ett "sådant" ägg... Inte helt lätt. Och så ger hon lillebror chips och vi bara "Men han KAN JU INTE TUGGA JUUU!" Kitty; "Det kan han visst, han tuggar ju gröt!" Ameh... Man får verkligen passa på ibland.

Kitty går i sömnen och drömmer mardrömmar. Och kommer till vår säng varje natt nu mer. Det blir trångt. Lilleman sover förvisso i spjälisen till kl 05. Sedan blir det ännu trångare. Trängre heter det. Får lägga barnen lodrätt i sängen. Men då vaknar Kitty av att han sparkar henne i huvudet. Och helt plötsligt är rymdbebisen överallt i sängen på en gång. Jag brukar vakna av att han försöker få in mitt ansikte i sin mun.

Vet ni förresten hur man lugnar ned en gormig bebis som inte får sin mat fort nog? Eller vet ni hur man får bebis att ligga still på rygg när man ska byta bajsblöja? SÅPBUBBLOR! Amen! Om man blåser några såpbubblor mot gaphalsen så sitter i alla fall han med öppen mun och stora tefatsögon i en kvart, eller i alla fall i en minut, så man inte beöver koka över vällingen (jo det går att koka över i en micro) eller klumpa gröten...

Nej, gott folk, känner att jag har en massa ordbajs som bara vill ut, men nu ska jag vara lite social. Brollan är här nu.

Bajs! (så där lagom moget uttryckt)