sandsa

... fick jag av min dotter idag. Minst. I morse när jag låg på soffan och Kitty lekte på golvet, kom hon plötsligt fram till mig och gav mig en blöt puss mitt på munnen! Jag blev glatt överraskad och skrattade och klappade i händerna (sedan blev jag rörd och fällde en tår också). Kitty tyckte det var så roligt så hon har pussat mamma minst 100 gånger idag! (Hon är inte överförtjust i att bli pussad på för övrigt). Dessutom blir hon jättelycklig och bara tjuter när hon kan stå utan att hålla i sig! Hur underbart som helst! Idag har vi vartit till Stackgrönnans (stavas det så?) båtcafé med Krille och ätit räkmackor. Tyst är det efter att gästerna åkt hem. Kitty har letat efter hunden... Mörkt är det ute, nästan höstligt tycker jag.
Jag har dessutom köpt en så snygg tröja på Stadium att hade jag varit en sådan som bloggade om mina klädinköp så hade jag slängt in en bild. Nu skiter vi i det. Men det är en lång munkjacka med hög krage, mörkblå och orgasmiskt fin! Nå, skit samma. Har suttit uppe och scrappbookat och ska nu gå och lägga mig. Somna till min älskade dotters lugna andetag... Fundera runt bröllopet, något som kretsar runt mina tankar en hel del nu för övrigt. Jag älskar att planera saker och detta omfattar en hel del planering måste jag säga. Kan säga en sak om detta just nu och det är att det blir i Kiruna kyrka, inte utomhus som vi tänkt först.

Snart gifter vi oss! Nåja, det är ett litet tag kvar med planering och brölloppsbestyr för vi kommer att gifta oss i maj på vår tioårsdag! Men nu är det bestämt och i går såg vi ut ringar! Eller jag har bestämt vilken ring jag ska ha, men Nicko är inte helt säker på sin än. Brölloppet blir i Kiruna kyrka och festen på Hjallegården. Det är bra att vi har lite tid på oss för det är mycket att stå i, mer än man kan tro. Men det är hur kul som helst att planera! Det kommer nog bli en del av den varan på bloggen här fram över skulle jag tro.

Snart fyller Kitty ett helt år (som sagt var), det är inte klokt vad stor hon har blivit! Här kommer några bilder på lillfisen: En lite mindre fis!

...i vagnen och regnet bara öser ned... I går firade vi Kitsons farmor som fyller år idag. Med tårta. Nicko gjorde citron och jordgubbsårta samt chokladtårta med citroncremé och jungeldesert. Jepp precis, Kittys efterättspuré passade perfekt i tårta! Jojomensan. I citrontårtan är det citroncremé (man kan göra egen annars finns det färdig att köpa på affären), grädde och jordgubbar. I chokladtårtan är det citroncremé, banan och jungeldesert, riven blockchoklad och Oboypulver på toppen. Man kan nog använda alla efterrättspuréer till tårta och bakelser!



Jag har också skickat in grattisannons angående dotras stundande ettårs dag! Måste bara berätta vad hon gjorde i går när vi stod i kassan på Ica. Hon pekade på killen som stod bakom oss i kön och sa högt och tydligt "Titta där!" Så där gör hon hela tiden. Killen bara skrattade och jag sa att hon inte riktigt förstår än att man inte ska peka på folk. Sedan vinkade Kitty glatt till alla bilar på parkeringen!

Först var det incidenten med börsen, sedan borttappat kommun id. Men jag har hunnit med mer än så. I går var jag på tjänsteärende ute i kommunen. Sju mil från stan gick växellådan sönder i bilen! Jag fick klara mig på 2:an och 5:an tillbaka till stan. Det gick. Men sedan fick bilen hämtas till reparation. (Bilskrället hackar också när man börjar köra med den.) Men tro fan att bilmekanikern inte hittade något fel på bilen! På något mystiskt vis hade växlarna självläkt under natten och fungerade igen. Är det inte märkligt? 3:ans växel var ju helt trasig i går... Skumt! Däremot konstaterades att jag förlagt "blippen" till garageporten på stadshset, så man varken kan komma sig in eller ut... Men hur? Jag blippade när jag åkte in i garaget´. Men sedan? "Blippen" var i alla fall inte i någon av mina fickor eller i väskan. Hur virrig kan man få lov att vara??? Nu ska det bli riktigt skönt med helg! Rekreation!

Bara 3 veckor kvar på mitt vikariat... Ja, chefen skulle komma tillbaka sista veckan och först då får jag veta om de behöver mig ett tag till... Annars blir det att jag läser fördjupningskursen som handlar om kvalitet, utvärdering och verksamhetsutveckling i socialt arbete. Det är plan B. Måste bara säga att jag faktiskt saknar Umeå en hel del! Jag känner liksom ett sug där i från. Men inte Nicko, han är jättetrött på Umeå.

Kitty har börjat stå själv, utan att hålla i något och hon blir så glad när hon kan att hon ger i från sig riktigt höga och gälla lyckotjut! Hon går efter möbler och mellan möbler som hon når att ta tag i. Hon är också jätteduktig på att komma i håg vad saker heter och så pekar hon på allt och vill att man ska säga vad det heter. "Titta där! säger hon hela tiden, "titta där!"

Oh my... Det säger jag bara, att snurrigare Sara hittar ni inte inom en radie på många många mils avstånd, det lovar jag! Det började vid sjutiden i går morse när supersnurriga Sara skulle i väg till jobbet och märker att kortbörsen är helt spårlöst borta! Var är den???!!! Jag ser mig själv framför mig när jag går från kassan på Leos Lekland bärandes glass i ena handen och kaffe i den andra... Och var har jag då kortbörsen? Ja, den måste ligga kvar vid kaffet, på disken. Jag inser ju det och känner hur paniken kommer smygande och hur jag börjar svettas under armarna. Fan. Nordeakortet, mitt kreditkort, vårt kreditkort, körkortet som jag behöver i jobbet... Shit! Kommer till jobbet och är i affekt över detta och måste spärra korten, för tänk om någon lyckas använda sig av dem... OM. Mina kolleger får se mig pendla mellan lätt och medelstor ångest hela förmiddagen fram tills att Leos Lekland öppnar och ringer till mig det första de gör. Tack gode någon! Korten är spärrade men körkortet får jag ju tillbaka och det är ju egentligen huvudsaken. Kan ju inte ens tanka tjänstebilen utan det. Får ägna lunchen åt att cykla till Leos och sedan gå på banken och ta ut pengar så jag klarar mig tills de nya korten kommer. Allt väl. Nästan. I dag har jag snurrat till det ännu mer vill jag lova!

När jag ska ut och luncha så upptäcker jag att mitt kommun ID är spårlöst försvunnet! Hur konstigt som helst eftersom jag vet att jag hade det på mig bara en stund tidigare. Jag kan inte hitta igen ID-kortet någonstans och efter ett tag är nästan hela beslutsenheten engagerade i letandet av kortet. Supersnurriga Sara i lätt affektivt tillstånd. Hur kan kortet bara gå upp i rök??? Kolleger letar högt och lågt, till och med i restaurangens sopor! ID-kortet är ju viktigt att ha på sig eftersom man annars inte kommer in på socoialkontoret över huvud taget, man kommer inte genom dörrarna och inte upp för trapporna eller hissen. Det blev aningen pinsamt, ena dagen yrslar man på med en borttappad börs och andra dagen är det ID-kortet som är borta. Jag blir så trött på mig själv i bland! Jag hann till och med gå till vår internservice och spärra kortet och fick låna ett temporärt som i alla fall fungerade till dörrarna. Men när jag kommer tillbaka på kontoret så SER jag kortfanskapet! Blicken faller på en liten bit som sticker ut. Kortet hade kilats fast mellan stolssitsen och armstödet. Jag bara skriker "jag ser det, jag ser det!", varpå halva beslutsenheten kommer rusande. Vad ska de tänka om mig? Även om de flesta höll med om att man kan bli lätt förvirrad av att ha mycket både hemma och på jobbet. En del vidhöll också att det kan vara amningshormoner som finns kvar och bidrar till förvirringen, även om det var flera månader sedan man slutade amma.

Undra vad som sker här näst då? Vad ska jag tappa bort i morgon? Nyklarna? Skorna? Förståndet? Gjort ett minimental test (MMT) för att kolla om det är en begynnande demens på gång. Fick 29/30 och klarade klocktestet. Men i bland kan man ju undra...

I kväll har i alla fall jag och Nicko varit en sväng till Bergsbyn och ätit sushi vid älven! (Kitty var med farmor och farfar). Sedan hann jag med en liten fadäs när jag försökte tanka på en stängd bensinmack. Nu ska jag nog gå och lägga mig!

När måndagsångesten smyger sig på. Inte för att jag inte gillar mitt jobb, det gör jag. Men vi har haft en så fin helg och jag har fått njuta av att göra saker med mina älsklingar. Jag får nu se fram emot nästa minisemester när Kitty fyller år.
Just nu har jag suttit och letat bloggar på nätet, men det är väldigt svårt att hitta några som är unika eller som sticker ut lite... Det blir så långtråkigt. Det är så många skrytfaktorer överallt, speciellt barn har blivit den nya trenden att blogga och skryta om... Vill då inte hamna där. Hugaligen. Jag bloggar främst för att dokumentera Kittys utveckling från knubba till rulta till tulta till liten dam. Samt för att släkt och vänner ska få se Kitty. Jag kom lite osökt in på detta nu när jag letade efter bloggar. Jag vill egentligen inte gnälla, men jag vill påpeka att generation blogg även måste tänka på sina barns integritet och värna om den! Jag hoppas i alla fall att Kitty kommer tycka det är roligt att läsa mina bloggar i framtiden och jag hoppas att hon inte misstycker att jag skrivit om alla hennes olika upptåg och uttryck. Det skrivs med så mycket kärlek och omtanke. (Jag ska inte skriva detaljerat om din pott-träning gumman, det lovar jag). Hon är ju mitt liv, mitt allt, och jag vill i min stolthet egentligen visa upp henne för hela världen!

Kitty sover inte än... Klockan är snart 22.00. Tidigare har hon alltid somnat 19-20.00, men i och med sommaren och de ljusa varma nätterna så är hon vaken längre. Tack och lov för att hon sover hela nätterna i alla fall! Just nu kryper hon runt som den lilla duracellbebis hon är och står vid soffan och hoppar upp och ned. Jag känner mig lagom trött efter en lång arbetsdag och allt stoj vi haft sedan jag kom hem. Jag har inte fått veta än om jag får stanna på beslutsenheten efter sommaren... Om inte annat så har jag kommit in på kurserna jag sökt, bland annat "socialt arbete med äldre" på avancerad nivå och "kriminologi". Det var även en kurs om utvärdering och kvalitet i socialt arbete. Men jag vill ju helst jobba nu, så är det ju.

Tänk att Kitty fyller ett år om tre veckor! Helt otroligt vad snabbt tiden går! Nu sitter hon här på golvet och leker och låter som tjejen i "The Grudge"... Herre gud bässän! Den lilla damen är inte det minsta trött...