sandsa

I dag har vi varit på Leos med Emma och henns man och deras tre barn. Det var roligt och välbehövt. Xander kröp runt i småbarns-avdelningen och var nöjd. Jag gjorde en Sara och tappade mobilen två gånger. Först högst uppe i stora klätterställningen. Sedan i det större bollhavet ;)

Lillprins Bus är mammig! Hemma är det så här att mamma frå abslout inte gå utom synhåll för då bryter han ihop fullständigt. Om jag tänker att jag lägger honom på filten och går och hämtar kaffe, då kryper han i förtvivlan efter mig eller lägger sig platt på mage och gråter förtvivlat... Känner ni igen det, ni som haft barn i 8-månaders åldern?! Om mamma försvinner från synfältet så är bebisen övergiven och mamma borta för alltid... Tur att man vet att det brukar gå över rätt fort. Nu får man inte så mycket gjort. Men faktiskt, jag hann med halva disken idag. Det är därför jag har en enorm tvätthög. I morgon ska jag tvätta. Därför kommer vi ha ett diskberg... Men så är det när man har en bebis som vill ha uppmärksamhet 24/7.

Annars går man ju här i väntans tider och väntar på att det ska födas en liten prins eller prinsessa ;). Men den här gången är det inte jag som ska på BB utan bästa kompisen... Men det är oerhört spännande! Jag spritter till varje gång mobilen plingar till för jag har redan börjat vänta på sms som berättar att det har kommit en liten liten människa till jorden... Vet att det är ett tag kvar, men det kan ju bli när som helst nu! Detta fina underbara mirakel! Jag blir nästan gråtfärdig av tanken. Men som Annika Lantz skriver i sin bok 9 1/2 månad (läs den, den är underbar!), "glöm inte att raka benen inför förlossningen, det känns som viktigt att ha gjort det när man ligger där och bajsar på sig!" ;)

Nä nu är jag jävligt trött...