Ditten och datten
I lördags var vi till Renbergsvattnet och hälsade på! Jag körde i cirklar först, så Emmas man fick ta bilen och komma och möta upp oss. Men sedan hade vi det trevligt, åt god mat och barnen lekte. Nu vill jag också ha hus! NU! Så när jag börjar jobba blir det att lägga undan penki varje månad och förmodligen spara i flera år men... Jag har aldrig riktigt kännt denna längtan tidigare... MEN NU VILL JAG HA HUS!!! Och när jag vill ha något så finns det inget som heter tålamod... Tå som i tå, la som i tralala och mod som i modig... Som jag säger till Kitty. Men jag har ibland lika mycket tålamod som en 2,5-åring...
Jag har nog gett upp tanken på jobbet som jag sökt. Har visserligen inte fått svar än. Men det är nog inget gott tecken. Så vi skiter i det. Ska ta den andra intervjun på fredag. Det lät ju mer positivt. Så vi kanske inte kommer att vara Skellefteåbor så länge till. Inte Kirunabor heller. Kommer så klart fortsätta att längta hem, men förutom hemlängtan spelar det nog ingen roll vart man bor... Om jag tar en tjänst så kommer vi närmare ett hus, närmare det eftertraktade ordet "arbetslivserfarenhet" (orden, det är två ord, som är sammansatt till ett, sammansatt är också ett sammansatt ord, och nu ordbajsar jag, varför kan jag inte sluta??). Våra dagar går ändå åt att torka kladdiga fingrar, byta blöjor, läsa saga, trilla chokladbollar, inte hinna ha sex, plocka kletig spaghetti från golvet, kanske hinna med en snabbis.., men tyvärr jag somnade med bebin... Jaja, ni fattar. Det där kan man väl göra (eller inte göra) vart i som helst i landet!
Om vi flyttar var snälla och STÖTTA OSS. Inga kommentarer som att "vad ska ni där å göra", "det är väl inget kul att bo där". Det vill vi verkligen inte höra. Kom å hälsa på istället!
Men jag ska givetvis inte ta ut något i förskott...
För övrigt så har Xander haft feber. Spytt lite. Men han har lekt på som vanligt fast han haft 39 grader. Han försöker ställa sig upp utan stöd så han ställer sig på alla fyra som Mowgli. Det ser inte klokt ut. Han kryper omkring nu så man får passa på honom... Han försöker sno Kittys mackor =). Annars är det som vanligt. Grin-orkester varvat med genuin syskonkärlek och massor med pussar och kramar. Kitty är stolt över vår bebis. Givetvis har bägge kommit på att om den ena av dem grinar så blir den tröstad och då börjar den andra av dem grina för att också bli tröstad... Smarta barn eller hur =)
"Arbetslivserfarenhet" förresten. Är det två sammansatta ord eller är det tre? Hur ska man se på saken? Men fram för allt, hur ska man få "arbetslivserfarenhet" om man inte får jobba...?
Jag har nog gett upp tanken på jobbet som jag sökt. Har visserligen inte fått svar än. Men det är nog inget gott tecken. Så vi skiter i det. Ska ta den andra intervjun på fredag. Det lät ju mer positivt. Så vi kanske inte kommer att vara Skellefteåbor så länge till. Inte Kirunabor heller. Kommer så klart fortsätta att längta hem, men förutom hemlängtan spelar det nog ingen roll vart man bor... Om jag tar en tjänst så kommer vi närmare ett hus, närmare det eftertraktade ordet "arbetslivserfarenhet" (orden, det är två ord, som är sammansatt till ett, sammansatt är också ett sammansatt ord, och nu ordbajsar jag, varför kan jag inte sluta??). Våra dagar går ändå åt att torka kladdiga fingrar, byta blöjor, läsa saga, trilla chokladbollar, inte hinna ha sex, plocka kletig spaghetti från golvet, kanske hinna med en snabbis.., men tyvärr jag somnade med bebin... Jaja, ni fattar. Det där kan man väl göra (eller inte göra) vart i som helst i landet!
Om vi flyttar var snälla och STÖTTA OSS. Inga kommentarer som att "vad ska ni där å göra", "det är väl inget kul att bo där". Det vill vi verkligen inte höra. Kom å hälsa på istället!
Men jag ska givetvis inte ta ut något i förskott...
För övrigt så har Xander haft feber. Spytt lite. Men han har lekt på som vanligt fast han haft 39 grader. Han försöker ställa sig upp utan stöd så han ställer sig på alla fyra som Mowgli. Det ser inte klokt ut. Han kryper omkring nu så man får passa på honom... Han försöker sno Kittys mackor =). Annars är det som vanligt. Grin-orkester varvat med genuin syskonkärlek och massor med pussar och kramar. Kitty är stolt över vår bebis. Givetvis har bägge kommit på att om den ena av dem grinar så blir den tröstad och då börjar den andra av dem grina för att också bli tröstad... Smarta barn eller hur =)
"Arbetslivserfarenhet" förresten. Är det två sammansatta ord eller är det tre? Hur ska man se på saken? Men fram för allt, hur ska man få "arbetslivserfarenhet" om man inte får jobba...?
Kommentarer
Trackback
