sandsa

I dag var det Kittys första dag på dagis! Hon hann bli frisk. Hon var feberfri hela söndagen. Nu är hon frisk, men tänderna! Tand nummer 9 och 10 har kommit nu. Tand 9 fanns bara helt plötsligt långt bak i överkäken, vi hade missat den helt. Tand 10 är en djävulsk en med fyra rötter långt bak i underkäken som precis spruckit fram! Ajajaj! Nog märks det att hon har ont och snoret bara forsar... Men dagis var en hit! Vi fick ett väldigt positivt intryck! När vi kom hade de ordnat en krok och låda i kapprummet som det stod Kitty på och en bild på en liten elefant som ska bli hennes symbol. I toaletten hängde en handduk under namnet Kitty och en bild på samma lilla elefant! En bonus de har på dagiset är att de lär alla barnen teckenspråk! Hur coolt är inte det? Kitty kastade sig över alla leksakerna, speciellt bilarna och jag måste säga att jag fick en bra magkänsla då det gällde förskolelärarinnan som har inskolningen med oss. Hon var ny på dagiset, men hade jobbat många år på ett annat.
I dag har jag även skrivit in mig på AF (blä!) och kontaktat chefen på behandlingshemmet jag hade vik på i våras... Så vi får väl se. Jag håller ju tummarna stenhårt för att jag ska tillbaks till beslutsenheten.

Är sommaren officiellt över nu? Jag tror det. Skönt på sätt och vis, jag älskar ju hösten!

sommar...




...blev höst!

Ja, det är vi allihopa! Kitty har spytt och har nu haft feber i tre dagar. Jag och Nicko har ont i halsen och jag tror att även jag haft lite feber de senaste dagarna. Kitty sover mycket och när hon är vaken är hon medtagen av febern. I dag har hon dock fått tillbaka aptiten och hon har glupat i sig mat, vilket jag ser som ett gott tecken. Men om febern inte är borta i morgon och om inte snoret slutar att forsa, då blir det inget dagis på måndag! Då måste vi skjuta på det! Hoppas verkligen hon blir frisk snart! Mitt på förmiddagen låg hon och sov i min armhåla i tre timmar, stackars lilla buset!

Jag hade min sista dag på jobbet i går! Jättetråkigt, verkligen! Vikarierna bjöd på fika och vi fick jättefina blommor av vår chef. Jag ville grina och allt kändes hopplöst! På måndag måste jag gå till AF! Och om inget sker på jobbfronten den kommande veckan så måste jag verkställa plan B (kursen alltså) och det har jag inte precis laddat för. Men jag tror ju att jag är tillbaka på beslutsenheten snart... När jag gick hade de inte klart med vare sig områdesindelningar och vilka som ev. skulle vara borta. Chefen frågade om jag hade ordnat med barnomsorg och det har vi ju. Vi är två tillgängliga vikarier, de andra två ska göra annat. Jag vill tillbaka! Det är första gången jag känner så för ett jobb och då är det inte roligt att behöva gå! Så nu vet ni det.

Nu ska jag faktiskt glo lite på TV, något jag typ inte gjort på si så där ett år känns det som.

Från 16/8
Från mobilen: Kitty i parken i går. Hon älskar sin spegel och kam! Har busat med lillmoster, morbröderna och kusinerna hela helgen! See u later! Nu ska jag jobba lite.

Ja, det har varit full fart den sista tiden. Mamma och mina småsyskon är här så det har varit en intensiv men rolig helg. Jag ska stanna kvar på jobbet nästa vecka, sedan får vi se. Tänkte bara skriva några rader så ni vet att vi lever och har hälsan! Om en vecka börjar Kitty på dagis så vi laddar för det! Höres gott folk!

Kortet är från mormors 70-års kalas tidigare i sommar!
Min brorson och mina tre småsyskon och så är det mormor, mamma och jag!

Det har varit så skönt med långledigt! Tänk, får vara hemma i morgon också och leka och mysa med supergosigaste lilla damen. Kitty ska då pussas (blöta pussar mitt på munnen) och kramas hela tiden. Och så kan man sitta och mysa framför "Bompa" en stund eller med en bok. I går blev det premiärtur med cykelkärran. Nicko cyklade med en, till en början något skeptisk, lilldam och jag sprang bakom. Skönt att spinga var det! Varmt dock. 

Nästa vecka är det min sista vecka på Beslutsenheten... Eller? Chefen kommer tillbaka sista dagen jag jobbar, på fredag alltså. Men om jag får stanna? Det blir ju spännande att se... Jag får just nu ändå utgå i från att jag ska göra min sista dag på fredag. Då blir det väl att läsa "Kvalitet, utvärdering och verksamhetsutveckling i socialt arbete". Om inte annat. Just nu är jag så leds på att söka jobb. Men jag måste ju.

Kitty börjar snart på dagis! Om drygt 2 veckor! Men jag är positivt inställd så det ska nog gå bra. Kitty är nog, likt far sin, den sociala typen. Det märks på henne när vi är i lekparken bland annat, hon vill till alla andra barnen och vara med dem. Hon är jättenyfiken på andra människor och "flirtar" med alla. Det blir nog bra.

Later!

Kommer ni ihåg barbamamma?



Ja, jisses vilken kagge jag fick... 85 kg (+23 kg) VATTENMELON på två ben!

Den här tiden för ett år sedan låg man på BB och mös med nykläckt lillfis. Trött så in åt helvete men lyckligast i hela världen!

Idag har vi haft 1 års kalas!!! (Och det har varit lika sjukt varmt som det var den dagen hon föddes!)

Kitty har ägnat hela dagen åt att peka på allt och så säger hon "deh?" (Alltså det?, vad är det?). Hon vill veta vad precis allt heter! Kalaset var toppen, Nicko hade gjort goda tårtor och Kitty blev ordentligt bortskämd! Hon fick mest kläder och så fick hon en cykelkärra av alla (på pappas sida). Tusen tack! Nu ska vi ut på cykelturer!



Sedan var man så här trött och då var det gott med välling och skönt att få ligga i vagnen.



God natt!

Grattis på födelsedagen älskade barn!

Nu är jag ledig torsdag-fredag (och helgen som vanligt) och i morgon är det KALAS!!!
I förrgår tog Kitty sina första steg! 6 steg gick hon! Tyvärr var jag på jobbet så jag missade det, men en glad Pappa ringde till mig och berättade. Nu är hon stor vår lilla tjej! I morgon är det hennes stora dag!

Förlossningsberättelsen (varning för mycket text)

Jag började känna av värkar vid 18-tiden på tisdagen, de kom med 7-10 minuters mellanrum och gjorde inte speciellt ont. Jag kan dock inte påstå att det kändes som när jag har mensvärk, eftersom jag inte brukar ha ont i ryggen då. Och detta satte sig i ryggen. Enbart i ryggen! Jag och Nicko laddade upp med massa filmer och tänkte att, ja, det kanske blir bäbis snart! Vi tittade först på en animerad film och sedan på "Låt den rätte komma in". Jag laddade med mackor också. När vi var inne på den tredje filmen så var klockan närmar ett och då började vi klocka värkarna med ett program vi hittat på nätet, för då förstod jag att det äntligen var på gång. Ganska snart var det fyra minutre mellan värkarna och de tycktes komma regelbundet. Det gjorde dessutom så pass ont att jag inte kunde koncentrera mig på filmen. Men jag blev förvånad över att värkarna inte gjorde ont i magen, utan i ryggen! Allt kändes som sagt i ryggen! Därför tog det ett tag innan jag förstod att det var etablerade värkar.

Jag och Nicko hoppade i duschen (jag tänkte ju att detta skulle komma att ta tid) och han försökte massera ryggen, vilket ledde till att värkarna ökade i styrka. Jag gick och lade mig i sängen efter duschen och det var då jag funderade på om det kanske var aktuellt att åka in då värkarna kom med 3-4 minuters intervall. Vi ringde in till förlossningen och de tyckte vi skulle komma in och undersöka hur mycket jag var öppen. Vi ringde en taxi och jag var övertygad om att jag skulle få åka hem igen...

Vi kom in klockan tre och jag var då öppen 3-4 centimeter. Efter att jag blivit undersökt och legat med CTG:n en halvtimma fick vi ett förlossningsrum. Jag fick byta om till den där snygga skjortan och så värmde de vetekuddar. Jag kunde inte få akupunktur som jag velat eftersom de som jobbade inte kunde ge detta.

Vid femtiden fick jag stifta bekantskap med lustgasen (som kom att bli min bästa vän) och de tog hål på fosterhinnan så vattnet gick och satte fast en elektrod på bäbis huvud.

Då var det igång på allvar och värkarna blev allt starkare. Jag tyckte att jag kunde hantera dem när jag hade lustgasen. Det var inte så farligt! Men så kom barnmorskan Cia in och skulle sätte in en kanyl i handen på mig och det var riktigt hemskt! Jag är väldigt svårstucken och tycker att de är väldigt obehagligt med stora nålar, så jag började hyperventilera lustgas. Vilket ledde till att jag fick en överdos med starka hörselhallucinationer som följd. Jag yrade (enligt Nicko om att det var en rymdfarkost i ventliationen) och barmorskan stack kanylen fel...
Det var då bm tyckte att jag skulle ha EDA (epiduralblockad/ryggbedövning).

Barnmorskan tyckte att jag var så rädd. Jo, rädd var jag, för kanylen! Jag sa att jag inte ville ha EDA och att jag klarade värkarna som de var med hjälp av lustgasen, men hon tyckte fortfarande att jag verkade för rädd och insisterade. Hon sa att om jag var öppen 6 cm nu så skulle jag öppnas fyra till och att hon därför rådde mig att ta EDA... Motvilligt gick jag med på det. Jag lät mig övertalas. Jag kunde inte stå på mig och blev dessutom lite oroad när hon sa att det skulle bli mycket värre. Det lät inte så peppande.

När jag fått bedövningen försvann värkarna nästan helt! Nicko fick tala om för mig när en värk var på väg, för han såg det på värkmätaren långt innan jag kände att jag hade en värk. I efterhand är jag glad att jag övertalades tatt ta EDA för det hjälpte jättemycket! Det var verkligen inte rätt läge att leka martyr!

Det måste ha varit vid tolv-tiden på onsdagen som de fick ge mig värkstimulerande dropp för att få igång krystvärkarna. Sedan satte de mig på en pilatesboll. Jag hann inte sitta där länge innan jag fick första krystvärken. Jag fattade på en gång vad det var frågan om för det kändes i hela kroppen! Det kändes som om det kom en våg inifrån kroppen som ville vända mig ut och in. Som de sagt så kändes det som en stark kräkreflex. Men ont gjorde det inte.

Vi ringde på barnmorskan som kom och hjälpte mig upp i sängen. Då satte krystvärkarna igång ordentligt! Och det var inte som jag hade föreställt mig! (det hade inte gått att föreställa sig över huvud taget). Jag hade dessutom tagit så mycket lustgas, så det lät som om en jättestor trumma dånade i mitt huvud då krystvärkarna kom. Barnmorskan gick ut med pilatesbollen och att jag blev verkligen jättearg för att hon lämnade mig och beordrade henne att absolut inte lämna rummet!!!

Det kändes som om kroppen tog över helt och gjorde precis som den ville. Jag fick alltid 2-3 krystvärkar åt gången. Jag tyckte inte alls att det gjorde speciellt ont att krysta, det gjorde det inte.... Men det var skrämmande att ha så starka krafter i kroppen, att inte kunna kontrollera vad som hände med den. Jag ville bara få ut bäbisen så jag slapp ha något med det att göra sedan (är det inte märkligt hur man tänker just i en stund som denna?). Jag tänkte att Nicko själv skulle få åka hem med barnet sedan, för jag ville inte vara delaktig. Jag höll krampaktigt i min bästa vän lustgasen och tackade den länge för att jag stått ut. Ja, det vill säga, tills Nicko dagen efter erkände att de slagit av den! Den hade inte varit på!!. De hade lurat mig! Var bara vanlig luft jag andat. Hahaha! Det kan man skratta gott åt så här i efterhand. Jag hade lite brottom att få ut henne så de fick lägga ett litet klipp så jag inte skulle spricka. Sprack lite ändå, men jag kände inte det. Precis när jag tänkte att jag inte orkade mer sa de att huvudet var ute och att det bara behövdes en krystning till...

Och plötsligt så hade man en blöt och jättevarm bäbiskropp på bröstet. Men som inte skrek! De sa att "den" hade några minuter på sig att skrika så det var lugnt. Men jag fortsatte att fråga varför den inte skrek förän hon gjorde det! De hade gett henne två adrenalisprutor och slagit henne på fötterna. De sa sedan att hon inte förstått att hon var ute ur magen.

Jag hade en underbar blöt bäbis på bröstet men kom mig inte för att fråga vad det blev... Nicko frågade och de sa att det var en tjej! Bröstet tog hon på en gång! 12 dagar efter beräknad kom hon!

Sedan blev det en dag på bb och fyra på barn 4 eftersom de misstänkte att Kitty hade en infektion och ville ha henne under övervakning, Det får jag skriva om sedan!

2009-08-05

Kitty Marie Elisabet Sandström
föddes kl 14:24
52 cm lång och 3800 gram

På kortet är hon 15 minuter gammal

Många är de som har kritiserat stängningen av barnavdelningen i Skellefteå under sommaren. Barnen har flyttats till Barn 4 i Umeå. Det som då har hänt är att det varit överfullt på Barn 4 i stället. Jag har läst om detta i Norran under sommaren och i dag stod det att nyfödda och svårt sjuka bebisar fått flyttas tillSunderbyn och Stockholm. Det har även varit så att personalen har fått jobba långa skift och att det har gått en sköterska på tre bebisar. Det ska annars vara en sköterska per bebis. Detta har ju så klart mött mycket kritik. Jag kan tro det! Tänk att det handlar om sjuka (allt i från lindrigt till svårt sjuka) bebisar och att det kan vara stora risker om personalstyrkan är för liten och att de fått jobba för långa skift. "Det har varit överbeläggningar, brist på specialistsköterskor och personalen har varit trött och slutkörd", står att läsa i Norran idag. Att Skellefteås barnavdelning varit stäng och barn fått åka till Umeå, Sunderbyn och Stockholm har dessutom blivit ännu dyrare!
http://norran.se/nyheter/norrochvasterbotten/article1075059.ece

Jag tycker att det är rent skit vad de håller på med. Vår lilla Kitty var inlagd på Barn 4 i samband med att hon föddes. Knappt en vecka, men nog så omtumlande. Hon hade en infektion och hade svårt att syresätta sig ordentligt. Personalen där var jätteduktig och hade tid och det var ett stöd man verkligen behövde i en så omtumlande situation. Nu var inte Kitty jättesjuk, men flickan som låg bredvid henne vägde vid födseln endast 800 gram. Jag tyckte ändå det var jobbigt att inte få ha Kitty på nätterna, inte få åka hem och bara gosa... Blev utskriven från BB efter en natt och några timmar på förmiddagen och det var inte optimalt kan jag säga. Det var jobbigt och oförberett. Tänk om de hade skickat oss till Stockholm i det läget. Eller den lilla flickan som låg bredvid Kitty... Det låter också väldigt skrämmande rent ut sagt att de haft brist på specialsköterskor och att personalen varit slutkörd. Att det dessutom varit aldeles överbelagt. Barn 4 är ju inte någon stor avdelning och när vi var där satt föräldrarna nästan i famnen på varandra och då var det bara fem barn i vårt rum.

Barn 4 6-9/8-09

Mamma och Pappa ska gå på bio och Kitty ska vara med sin farmor och farfar. Det är någon film med DiCaprio. Kommer inte i håg vad den heter och jag kan tyvärr inte bjuda på någonting visuellt i form av en farmgooglad filmaffisch, jag är rädd att datorn ska få digital svininfluensa... Jag har satt mig själv på strikt googleförbud, vilket kan bli nog så svårt för en googlenarkoman som jag... Men. Jag har inte ens betalat datorn än så jag vill inte sjukskriva den än. Så det blir få visuella komplement till mina utgjutelser, sorry, men ni kan få desto fler bilder på en mycket söt Kittykatt. Nej, nu rappa fläsket så vi kommer iväg på bion...

Later!