30 dagar kvar
Kan ni fatta! Om ca 30 dagar är jag tvåbarnsmamma! Och Kittsan är storasyster! Det var ju nyss hon var bebis! Kitty som skulle vara "rockbäbis" och bara ha kläder i temat rock och döskallar och sådant. Jo, tjena. Alla kläder i stl 56 och 62 som vi köpt är rock och döskallar, sedan är det nästan uteslutande rosa och lila och Hello och sånt! Och Nicko är den som är värst, han köper nästan alltid prinsess och Hello. Nu har vi köpt massor med olika kläder till lillepalt, fast mest vitt av praktiska skäl, det kan vara varmt i sommar!
Jag tänker på förlossningen och när jag vaknar mitt i natten så ska jag erkänna att jag i bland tänker, fan jag skiter i det här! Jag vill inte föda... Jag har redan så ont i höfterna och i underbara underlivet på nätterna, vilket inte gör saken bättre... Men födas måste h*n ju... Har försökt fundera på alternativa smärtlindringsmetoder. Alternativ till epidural... Finns ju spinalbedövning som också är en ryggbedövning, men där man inte måste ha kvar slangen i ryggen och den räcker i ca 2 timmar (går att fylla på). Jag vill inte ha bedövning när det är dags att krysta, så då kanske den hunnit ta slut? Men tänk då om den tar slut när man har lite kvar av öppningsarbetet... Går smärtan från 0 till 100 då? Hur ska jag tänka? Är det någon som har några tips och råd?
Kitty pratar som en pratkvarn, nu säger hon "klara, färdiga, åk" när hon ska åka kana och hon säger exempelvis "pappa kommer snart?!" om han går i väg. Det kan komma många, många nya ord om dagen... En annan sak hon har börjat med, och det "roliga" är att hon förstår att hon retar oss när hon gör det, är att hon ropar "Nicko" efter sin far och "Sara" efter mig... Till en början sa vi "Meeen, du ska säga mamma eller pappa" (det gör hon ju nästan alltid ändå).... Men det är nog så att om man inte vill uppmuntra henne så ska man inte reagera så mycket på det. Som jag sa så vet hon mycket väl att hon retas... Hon kan vara en riktig liten retsticka =)
Jag tänker på förlossningen och när jag vaknar mitt i natten så ska jag erkänna att jag i bland tänker, fan jag skiter i det här! Jag vill inte föda... Jag har redan så ont i höfterna och i underbara underlivet på nätterna, vilket inte gör saken bättre... Men födas måste h*n ju... Har försökt fundera på alternativa smärtlindringsmetoder. Alternativ till epidural... Finns ju spinalbedövning som också är en ryggbedövning, men där man inte måste ha kvar slangen i ryggen och den räcker i ca 2 timmar (går att fylla på). Jag vill inte ha bedövning när det är dags att krysta, så då kanske den hunnit ta slut? Men tänk då om den tar slut när man har lite kvar av öppningsarbetet... Går smärtan från 0 till 100 då? Hur ska jag tänka? Är det någon som har några tips och råd?
Kitty pratar som en pratkvarn, nu säger hon "klara, färdiga, åk" när hon ska åka kana och hon säger exempelvis "pappa kommer snart?!" om han går i väg. Det kan komma många, många nya ord om dagen... En annan sak hon har börjat med, och det "roliga" är att hon förstår att hon retar oss när hon gör det, är att hon ropar "Nicko" efter sin far och "Sara" efter mig... Till en början sa vi "Meeen, du ska säga mamma eller pappa" (det gör hon ju nästan alltid ändå).... Men det är nog så att om man inte vill uppmuntra henne så ska man inte reagera så mycket på det. Som jag sa så vet hon mycket väl att hon retas... Hon kan vara en riktig liten retsticka =)
Jättekonstiga cravings :S
Jag har hört om det förr, gravida som säger sig vara sugna på att äta tegel och murbruk och sådant... (Förmodligen på grund av kalk- eller järnbrist eller brist på någon annan mineral). Jag har blivit helt galet sugen på att tugga på grå betong och "kritsten", även smågrus! Jag lovar, när vi var ute i Källbomark i går och firade morsdag, så hade Nickos mormor och morfar små "kritstenar" intill verkstaden, det fick det att vattnas i munnen på mig och jag fick läga band på mig för att inte tugga i mig det som "Stenbitaren" i filmen "Den oändliga historien", ni vet?! Jag är även så himla sugen på att knapra i mig tabletter som alvedon och novaluzid.... Visst är det sjukt! Jag vet att jag har kalkbrist pga mina "restless legs", men va faa... Har du haft några knasiga cravings? Dela med dig av dem i så fall! Jag känner mig lite smått underlig med mina...
I går firade vi alltså morsdag i Nickos mormor och morfars stuga i Källbomark. I kväll grillar vi och även pappa ska komma förbi, han är på väg neråt...
En liten lustighet som jag kan bjuda på är att det har varit lite annars att köra svärfars bil i helgen. Jag fick sitta tillbakalutad som en raggare och magen tog ändå i ratten plus att jag bara nådde pedalerna med stortårna ungefär... (Nej, ratten gick inte att höja mer). Så det var inte så "bara" att köra bil med min "lilla" mage... :S
I går firade vi alltså morsdag i Nickos mormor och morfars stuga i Källbomark. I kväll grillar vi och även pappa ska komma förbi, han är på väg neråt...
En liten lustighet som jag kan bjuda på är att det har varit lite annars att köra svärfars bil i helgen. Jag fick sitta tillbakalutad som en raggare och magen tog ändå i ratten plus att jag bara nådde pedalerna med stortårna ungefär... (Nej, ratten gick inte att höja mer). Så det var inte så "bara" att köra bil med min "lilla" mage... :S
Middag och bio =)
I kväll ska jag och ♥ gå ut och äta och gå på bio! Det var inte i går vi gjorde det och det kommer förmodligen dröja ett tag innan det blir bio igen för min del, som snart kommer att vara en gående mjölkcentral.... Men vi har trots allt vår 10-års dag att fira! Kitty ska mysa på med fammo och faffa =)
Kitty
Kitty har lärt sig att säga ett hundratal ord nu. Hon är snabb, hon kan lära sig ett nytt ord på en miut bara. Hon härmar allt man säger. Hon kan bygga enkla meningar som "vad hände?" "vad är det där?" "gå hem nu" "Kitty gungat". Hon gillar även att sjunga "akta dig-ta dig!" (lilla snigel) och "spindel klättra, klättra trån" (gissa vilken). Det är roligt att hon börjat prata om sig själv som "Kitty" =). Det är så sött när barn benämner sig vid namn. När är det de börjar använda "jag"?. "Min" och "du" säger hon i alla fall... En annan sak hon gör är att hon inte säger "kotte" utan "kotten" och inte "katt" utan "katten". Lite svårt för R har hon. Då blir det "jussin" (russin) och "taktor" (traktor). Men hey, hon är 22 månader gammal =). Jag var också jättetidig på att prata när jag var liten, så hon kanske har detta från sin mamma?
I går kväll kom Kittys farmmo och faffa! Det blev sent så Kitty sover ännu. Jag och älsklingen hoppas på att få smita i väg på bio... Det kan bli bra länge till nästa gång...
Vackra barn
I går kväll kom Kittys farmmo och faffa! Det blev sent så Kitty sover ännu. Jag och älsklingen hoppas på att få smita i väg på bio... Det kan bli bra länge till nästa gång...
Vackra barn
Vecka 36
V.36 MVC
Blodtryck: 120/60
Blodvärde: bra
Viktuppgång sedan inskrivning: 17 kg ;S
SF.mått: 32-32,5 cm. Inte vuxit på två veckor och jag har fått en extra tid för att mäta SF-måttet nästa onsdag. Har det inte vuxit då så blir det tillväxtultraljud. (Jag tro att BM mätte slarvigt)
Hjärtljud: ca 148 slag/minut
Huvudet har sjunkigt ned lite till, ruckbart
Som sagt så tror jag att BM mätte slarvigt. Jag tror att livmodern vuxit i kapp till på onsdag. Annars blir det ett UL och då får vi vinka till lillepalt. Kanske han/hon inte är så stor ändå? Jag är stor, men det kan jag inte hjälpa. Jag kommer gå upp minst 20 kg, det kan vi ju bara konstatera. Men. Jag gick upp 23 kilo med Kitty och precis ett år senare hade jag gått ned allt. Nog för att man inte var storlek 36 längre, men sådant bryr man sig inte längre om. När ska man ens ha tid att tänka på sånt? :)
Min graviditet startade Fre 24 sep 2010.
Min menscykel är ca 28 dagar
Jag blev gravid ungefär Fre 8 okt 2010 (ägglossningen).
Jag är i vecka 36.
Jag har gått 35 fulla veckor och 1 full dag (v35+1).
Jag är i 8:e kalendermånaden.
Jag är i 9:e graviditetsmånaden (lunarmånaden). [Läs mer här]
Jag är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Tors 30 jun 2011
Jag har 33 dagar kvar till beräknad förlossning.
Blodtryck: 120/60
Blodvärde: bra
Viktuppgång sedan inskrivning: 17 kg ;S
SF.mått: 32-32,5 cm. Inte vuxit på två veckor och jag har fått en extra tid för att mäta SF-måttet nästa onsdag. Har det inte vuxit då så blir det tillväxtultraljud. (Jag tro att BM mätte slarvigt)
Hjärtljud: ca 148 slag/minut
Huvudet har sjunkigt ned lite till, ruckbart
Som sagt så tror jag att BM mätte slarvigt. Jag tror att livmodern vuxit i kapp till på onsdag. Annars blir det ett UL och då får vi vinka till lillepalt. Kanske han/hon inte är så stor ändå? Jag är stor, men det kan jag inte hjälpa. Jag kommer gå upp minst 20 kg, det kan vi ju bara konstatera. Men. Jag gick upp 23 kilo med Kitty och precis ett år senare hade jag gått ned allt. Nog för att man inte var storlek 36 längre, men sådant bryr man sig inte längre om. När ska man ens ha tid att tänka på sånt? :)
Min graviditet startade Fre 24 sep 2010.
Min menscykel är ca 28 dagar
Jag blev gravid ungefär Fre 8 okt 2010 (ägglossningen).
Jag är i vecka 36.
Jag har gått 35 fulla veckor och 1 full dag (v35+1).
Jag är i 8:e kalendermånaden.
Jag är i 9:e graviditetsmånaden (lunarmånaden). [Läs mer här]
Jag är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Tors 30 jun 2011
Jag har 33 dagar kvar till beräknad förlossning.
Kroppen: Nu står livmodern i regel som högst och det kan kännas som om alla organ är ihoppressade till bristningsgränsen. Livmodern når ända upp till bröstbensspetsen.
Under hela graviditeten har säkert tankar runt förlossningen funnits mer eller mindre. Det känns säkert som om du har varit gravid bra länge nu och förlossningen börjar kännas allt mer aktuell. Vissa ser med spänning fram emot förlossningen medan andra har blandade känslor. Det är bra att ta reda på vad som händer under de olika skedena under förlossningen. Till exempel hur du kan hantera och möta smärtan och vilka smärtlindringsmetoder som finns att tillgå.
Det kan kännas skönt att ha en väska färdigpackad när det är dags att åka in till förlossningen. I den kan du packa saker som journal från barnmorskemottagningen, olja till massage, tjocka strumpor/tofflor, mjukisbyxor, tandborste och tandkräm, hårborste, hårsnoddar, tvål och schampo, amningsbehå och amningskupor, matsäck och kamera.
Barnet: Nu väger barnet mellan 2200-2500 gram och längden är ungefär 45 centimeter. Barnet kan börja röra sig mindre nu, de stora rörelserna ersätts ofta med små stötar från fötter och knän. Man kan få fin kontakt med barnet inne i magen, om man till exempel puttar lite på något som kan vara barnets fot kan man få en reaktion tillbaka. Kanske tar barnet bort foten för att sedan placera den på samma ställe igen.
källa. www.familjeliv.se
Bebis v 36
Trött
Det har varit hektiska dagar på jobbet. Alla ordinarie har varit bortresta på kurs och vi vikarier har fått hålla ställningarna. Vilket har inneburit att vi har fått ta vårdplaneringarna på lasarettet eftersom det är prio att planera hem dem som är utskrivningsklara... Helt lätt har det inte varit. Men snart är det över. I morgon ska jag prata med min chef om några dagar jag sökt semester för, bara för att få vila upp mig någon dag mitt i veckan, de tre veckor jag har kvar att jobba. Det är ju även så att det är några röda dagar nästa vecka och veckan där på, så det känns bra det. För nu är jag trött! Jag har ischias och såå ont i mina höfter... Men det jobbigaste är att vara så supertrött när man kommer hem, att man inte orkar mer än att äta middag och bada med Kitty... Sedan är det god natt. Det finns inte att man ska orka med något annat. Känner därför att jag ska vara ledig någon dag mitt i de resterande veckorna så jag hinner ägnat tid åt busfröken.
I morgon går jag in i vecka 36 och BB väskan är så gott som färdigpackad! Jag har inhandlat en BH i stl 85D! Något har jag lärt mig sedan sist. Jag åker in med B-kupa och åker där i från med D! Jag blev rent förskräckt förra gången när jag vaknade med D-kupa, det är ganska obehagligt som jag minns det. Men efter ett tag gick jag ned till C och det kändes bättre. När jag fick Kitty åkte jag på mjölkstockningen från helvetet och låg och yrade med 39-40 graders feber i några dagar. Och pumpade och pumpade... Det är något av det värsta jag har varit med om. Värre än själva förlossningen. Jag trodde att jag skulle dö. Nu vet jag att man inte dör av mjölkstockning, men det är min skräck att få det igen, helt klart. Då spricker jag hellre hela vägen till baken tror jag... Hugaligen.
Det är knappt så att jag hinner tänka på bebisen och förlossningen. Det är jobb, jobb, hem till familjen och sedan somna innan man hinner borsta tänderna ungefär... Men om en månad, då kommer vår lilla palt! Det är plötsligt inte så länge kvar!
Gott med tisse tyckte Kitty
Mätt och nöjd Kitty på barn 4
I morgon går jag in i vecka 36 och BB väskan är så gott som färdigpackad! Jag har inhandlat en BH i stl 85D! Något har jag lärt mig sedan sist. Jag åker in med B-kupa och åker där i från med D! Jag blev rent förskräckt förra gången när jag vaknade med D-kupa, det är ganska obehagligt som jag minns det. Men efter ett tag gick jag ned till C och det kändes bättre. När jag fick Kitty åkte jag på mjölkstockningen från helvetet och låg och yrade med 39-40 graders feber i några dagar. Och pumpade och pumpade... Det är något av det värsta jag har varit med om. Värre än själva förlossningen. Jag trodde att jag skulle dö. Nu vet jag att man inte dör av mjölkstockning, men det är min skräck att få det igen, helt klart. Då spricker jag hellre hela vägen till baken tror jag... Hugaligen.
Det är knappt så att jag hinner tänka på bebisen och förlossningen. Det är jobb, jobb, hem till familjen och sedan somna innan man hinner borsta tänderna ungefär... Men om en månad, då kommer vår lilla palt! Det är plötsligt inte så länge kvar!
Gott med tisse tyckte Kitty
Mätt och nöjd Kitty på barn 4
10 år tillsammans
I dag är det min och älsklingens 10-års dag! Helt overkligt. Känns inte som om det har gått tio hela år sedan han kysste mig för första gången den där kvällen efter min födelsedagsfest... När han hade missat taxin... Helt sjukt. Tänk, bara tänk, om han inte hade missat taxin... Vi hade firat min 17-års dag hos Elin ocgh Sarah tidigare och Nicko dök upp som gubben i lådan tillsammans med Lena och vi började prata oavbrutet med varandra. Sedan gick vi "på stan" efter festen och Nicko följde med enbart för att han hade missat sin taxi... Han skulle upp och jobba på Gläntan 7.00 morgonen där på. Till slut hamnade vi hemma hos mig i min pyttelilla etta. Men inte själva. Jag tror vi låg 5 pers i min lilla säng och av någon märklig anledning (eller alkohol) så var det bara jag och Nicko som inte somnade. Han var ju tvungen att fara till jobbet och väntade på att ta taxi dit. Jag minns att jag tänkte att jag hittat min själsfrände den natten... När han skulle gå ut till sin väntande taxi så tog han tag i mig och kysste mig... Det var 10 år sedan idag. Det var bara början... Nu har vi barn tillsammans och vi ska gifta oss! Tänk om han inte hade missat taxin? Men det finns ingen mening med att tänka så. Jag tror att det var meningen att vi skulle träffas, det har alltid känts så! Tyvärr blev det inget giftermål nu som det var planerat sedan ett tag tillbaka... Det blir nästa år! Vår älskade lillepalt har kommit emellan, men det är också meningen att vi ska ha lillepalt nu. Gifta sig kan man göra när som helst och vi kan lika gärna vänta ett år till. Man ska inte underskatta hur mycket jobb det ändå är med ett bröllop, även om vi ska ha en mindre variant utan blomsterarrangemang för 10.000 och utan chokladfontäner. Dessutom skulle det nog vara kul att ha en liten bröllpsresa och kunna dricka en paraplydrink eller två... Men... Allt kommer lägligt för den som kan vänta!
Jag älskar♥ dig gubben!
I dag blir jag tant
27 år. Tant med andra ord.
Har kalasat lite i dag. Pappa har varit här, Krille och kidsen också. Kitty fikade som hon aldrig fikat förr, hon försökte hålla jämna steg med kusinerna. Nu blir det bara att ta det lugnt. Känns att man gått in i vecka 35 på alla sätt och vis. Trött, ont i ryggen, mer ont i höfterna, konstiga drömmar och allt som hör till... I natt drömde jag att vi fick en flicka som vägde 3200 gram. Hon kom ut med ett "plopp", utan att det gjorde det minsta lilla ont. Tyvärr vet jag att det gör ont att föda barn i verkligheten. I drömmarna gör jag det alltid med en klackspark.
Har börjat få en del tankar kring förlossningen nu. Jag funderar bland annat mycket på epiduralbedövning. Jag fick epidural när Kitty föddes. Det är otroligt effektivt mot värkarna, jag kände inte ett skit efter att jag fått bedövningen. Konsekvensen blev dock att jag inte riktigt kände när/hur jag skulle krysta eftersom jag inte kände det berömda "trycket nedåt". Jag var för mycket bedövad! Samtidigt är jag inte så förtjust i tanken på förlossningssmärta heller. Men jag tror faktiskt det är värre att inte kunna krysta normalt... Det kändes inte som att Kitty skulle komma ut alls och det tog en timme att få ut henne. (I och för sig är det inte konstigt att det tar en timme att krysta ut första barnet.)
Därför känner jag mig lite anti epidural den här gången. Jag vill helst inte ta det. Men jag vill inte ha megaont heller. Och inte någon annan typ av bedövning förutom lustgas. Men det är bara att ta det som det kommer på förlossningen... Det går inte att bestämma sig för hur man ska göra på förlossningen redan nu.
Tack för alla gratulationer och för den fina skötväskan från älsklingens familj! Den kommer att komma väl till användning! Nu ska jag packa ned allt som behövs till paltis och mig på BB.
Tjockisen
Coolingen
Har kalasat lite i dag. Pappa har varit här, Krille och kidsen också. Kitty fikade som hon aldrig fikat förr, hon försökte hålla jämna steg med kusinerna. Nu blir det bara att ta det lugnt. Känns att man gått in i vecka 35 på alla sätt och vis. Trött, ont i ryggen, mer ont i höfterna, konstiga drömmar och allt som hör till... I natt drömde jag att vi fick en flicka som vägde 3200 gram. Hon kom ut med ett "plopp", utan att det gjorde det minsta lilla ont. Tyvärr vet jag att det gör ont att föda barn i verkligheten. I drömmarna gör jag det alltid med en klackspark.
Har börjat få en del tankar kring förlossningen nu. Jag funderar bland annat mycket på epiduralbedövning. Jag fick epidural när Kitty föddes. Det är otroligt effektivt mot värkarna, jag kände inte ett skit efter att jag fått bedövningen. Konsekvensen blev dock att jag inte riktigt kände när/hur jag skulle krysta eftersom jag inte kände det berömda "trycket nedåt". Jag var för mycket bedövad! Samtidigt är jag inte så förtjust i tanken på förlossningssmärta heller. Men jag tror faktiskt det är värre att inte kunna krysta normalt... Det kändes inte som att Kitty skulle komma ut alls och det tog en timme att få ut henne. (I och för sig är det inte konstigt att det tar en timme att krysta ut första barnet.)
Därför känner jag mig lite anti epidural den här gången. Jag vill helst inte ta det. Men jag vill inte ha megaont heller. Och inte någon annan typ av bedövning förutom lustgas. Men det är bara att ta det som det kommer på förlossningen... Det går inte att bestämma sig för hur man ska göra på förlossningen redan nu.
Tack för alla gratulationer och för den fina skötväskan från älsklingens familj! Den kommer att komma väl till användning! Nu ska jag packa ned allt som behövs till paltis och mig på BB.
Tjockisen
Coolingen
Trots allt...
Jag har ont! I ryggen, i höfterna, i blygdbenet, i vaderna... Jag känner mig praktiskt taget helt sprickfärdig! 46 dagar kvar till BF, 1 hel månad kvar att jobba. Om det går! Men man måste vara optimist tills motsatsen bevisas. Men trots allt är jag ju glad och förväntansfull. Det är ju snart "julafton". Så känns det.
Kitty är helt makalös. Hon pratar och pratar och pratar. Och det är så kul för man förstår precis vad hon menar! Vi har börjat misstänka att vår lilldam är riktigt smart! Hon har själv börjat visa intresse för att "gå på pottan" (Ta det lugnt Kitty, mamma ska inte blogga ingående om din pott-träning jag lovar!). Kitty har också börjat visa ganska stort intresse för min stora mage. Hon lyfter upp min tröja hela tiden, lyssnar mot den och klappar "bebisen". Hon jämför med sin mage och jämför våra navlar. Lillepalt blir helt vild när Kitty pratar/skriker mot magen.. Och jag känner när litens huvud vrider sig efter ljudet när Kitty springer omkring.
I dag har jag och Special K varit i lekparken. Jag tänkte på det, att det nog är en ganska så stor fördel med barn tätt med tanke på att de alltid har någon att leka med! Jag och Krille lekte alltid när vi var barn. Det är 1 år och åtta månader mellan oss. Mellan Kitty och Paltis blir det 1 år och 11 månader.
Jag ska säga det att jag kommer på allvar att söka jobb uppe i Kiruna under min föräldraledighet. Får jag ett socionomjobb (som är mer än ett kort vik), då kommer vi flytta hem! Men vi måste nog ta det i den änden. Jobb först. Vi har bestämta oss. Hem ska vi. Så fort det går att lösa praktiskt...
Kitty är helt makalös. Hon pratar och pratar och pratar. Och det är så kul för man förstår precis vad hon menar! Vi har börjat misstänka att vår lilldam är riktigt smart! Hon har själv börjat visa intresse för att "gå på pottan" (Ta det lugnt Kitty, mamma ska inte blogga ingående om din pott-träning jag lovar!). Kitty har också börjat visa ganska stort intresse för min stora mage. Hon lyfter upp min tröja hela tiden, lyssnar mot den och klappar "bebisen". Hon jämför med sin mage och jämför våra navlar. Lillepalt blir helt vild när Kitty pratar/skriker mot magen.. Och jag känner när litens huvud vrider sig efter ljudet när Kitty springer omkring.
I dag har jag och Special K varit i lekparken. Jag tänkte på det, att det nog är en ganska så stor fördel med barn tätt med tanke på att de alltid har någon att leka med! Jag och Krille lekte alltid när vi var barn. Det är 1 år och åtta månader mellan oss. Mellan Kitty och Paltis blir det 1 år och 11 månader.
Jag ska säga det att jag kommer på allvar att söka jobb uppe i Kiruna under min föräldraledighet. Får jag ett socionomjobb (som är mer än ett kort vik), då kommer vi flytta hem! Men vi måste nog ta det i den änden. Jobb först. Vi har bestämta oss. Hem ska vi. Så fort det går att lösa praktiskt...
Vecka 34
MVC vecka 34
Blodtryck: toppenbra
Urinsticka: (äggvita, protein, visar om det finns risk för havandeskapsförgiftning): neutralt, som hos en ickegravid
SF-mått: 32 cm
Hjärtljud: 150 slag/minut
Bebis läge: huvudet ned, men ofixerad
Viktuppgång sedan inskrivning: 15 kg (har tydligen gått upp 3 kilo på två veckor, kan det verkligen stämma?)
Från familjeliv:
Min graviditet startade Fre 24 sep 2010.
Min menscykel är ca 28 dagar
Jag blev gravid ungefär Fre 8 okt 2010 (ägglossningen).
Blodtryck: toppenbra
Urinsticka: (äggvita, protein, visar om det finns risk för havandeskapsförgiftning): neutralt, som hos en ickegravid
SF-mått: 32 cm
Hjärtljud: 150 slag/minut
Bebis läge: huvudet ned, men ofixerad
Viktuppgång sedan inskrivning: 15 kg (har tydligen gått upp 3 kilo på två veckor, kan det verkligen stämma?)
Från familjeliv:
Min graviditet startade Fre 24 sep 2010.
Min menscykel är ca 28 dagar
Jag blev gravid ungefär Fre 8 okt 2010 (ägglossningen).
Jag är i vecka 34.
Jag har gått 33 fulla veckor och 1 full dag (v33+1).
Jag är i 8:e kalendermånaden.
Jag är i 9:e graviditetsmånaden (lunarmånaden). [Läs mer här]
Jag är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Tors 30 jun 2011
Jag har 47 dagar kvar till beräknad förlossning.
Kroppen: Under slutet av graviditeten är det vanligt att värkarna ändrar sig en aning, ibland kan det kännas som om lungorna trycks uppåt och man får svårt att andas för en stund. Det kan vara svårt att skilja förvärkarna från riktiga värkar. De kan komma tätt och upplevas som intensiva, ett sätt att särskilja dem är att ta ett varmt bad, det får förvärkar att avta medan riktiga värkar fortsätter.
Många börjar fundera allt mer på förlossningen. Det är vanligt att man är orolig för att något ska hända. Du kan vara orolig för att du har mått ”för bra” och tänka att ”det får inte vara så här lätt”. Eller så tänker du motsatsen, ”allt har varit så jobbigt, det kanske inte är meningen att jag ska få vara glad”. Det är vanligt och helt normalt. Även som partner kan man ha många funderingar. Det är svårt att förbereda sig på att vara ett bra stöd när man inte vet vad som väntar. En del blivande pappor eller partners kan uppleva tanken på förlossningen som skrämmande.
Bebis: Barnet är väl medveten om förvärkarna, men det tycks inte vara obehagligt på något sätt. Huden har antagit en mer rosa ton genom inlagring av underhudsfett, vid denna tidpunkt kan barnet utan vidare överleva utanför livmodern. Nu reagerar barnet olika på mammas, pappas/partners samt främmande personers röster.
Källa: www.familjeliv.se
Vem är lillepalt?
Var med och gissa Du med?!
Jag har gått 33 fulla veckor och 1 full dag (v33+1).
Jag är i 8:e kalendermånaden.
Jag är i 9:e graviditetsmånaden (lunarmånaden). [Läs mer här]
Jag är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Tors 30 jun 2011
Jag har 47 dagar kvar till beräknad förlossning.
Kroppen: Under slutet av graviditeten är det vanligt att värkarna ändrar sig en aning, ibland kan det kännas som om lungorna trycks uppåt och man får svårt att andas för en stund. Det kan vara svårt att skilja förvärkarna från riktiga värkar. De kan komma tätt och upplevas som intensiva, ett sätt att särskilja dem är att ta ett varmt bad, det får förvärkar att avta medan riktiga värkar fortsätter.
Många börjar fundera allt mer på förlossningen. Det är vanligt att man är orolig för att något ska hända. Du kan vara orolig för att du har mått ”för bra” och tänka att ”det får inte vara så här lätt”. Eller så tänker du motsatsen, ”allt har varit så jobbigt, det kanske inte är meningen att jag ska få vara glad”. Det är vanligt och helt normalt. Även som partner kan man ha många funderingar. Det är svårt att förbereda sig på att vara ett bra stöd när man inte vet vad som väntar. En del blivande pappor eller partners kan uppleva tanken på förlossningen som skrämmande.
Bebis: Barnet är väl medveten om förvärkarna, men det tycks inte vara obehagligt på något sätt. Huden har antagit en mer rosa ton genom inlagring av underhudsfett, vid denna tidpunkt kan barnet utan vidare överleva utanför livmodern. Nu reagerar barnet olika på mammas, pappas/partners samt främmande personers röster.
Källa: www.familjeliv.se
Vem är lillepalt?
Var med och gissa Du med?!
Jag: pojke, 4150 gram, 53 cm lång. 18/6. (Datumet är rent önsketänkande det vet jag)
Henna: Tror också att det är en pojke :) fast denna pojke väger ca 3880 gram och är 51 cm lång och kommer till världen 27 juni :D tant henna hade blivit så glad om den kom på hennes födelsedag hehehe miss you! kram
Annica: Jag tror ni får en till flicka som kommer väga 3960 gram och vara 51 cm lång och hon kommer anlända med storken den 5 juli
Sofie: Du kommer få en pojke, som kommer väga närmare 4300 gram och vara 50 cm lång. Han föds 20/6. Får man en bonus om man gissar vad han ska heta? Ni kommer döpa honom till Gargamel :)
Var med och gissa nu!
Drygt sju veckor kvar till beräknad bebis. Var med mig och gissa nu! Skriv en kommentar om vad du tror det blir och hur mycket lillepalt kommer att väga, hur lång h*n kommer vara =). Samt när liten kommer att födas. Beräknat datum är 30/6.
I dag tror jag på: pojke, 4150 gram, 53 cm lång. 18/6. (Datumet är rent önsketänkande det vet jag)
I dag tror jag på: pojke, 4150 gram, 53 cm lång. 18/6. (Datumet är rent önsketänkande det vet jag)
Graviditetsplågor...
restless leg syndrome + halsbränna - det är min härliga vardag! Jag har haft halsbränna sen i går kväll, ett dygn alltså, och ingenting hjälper! Verkligen inte roligt! Och "sockerdricka" i benen har jag också. För att inte tala om kramp i dem på natten! Anledningen till restless leg är järnbrist samt brist på folsyra. Sådant som man äter tillskott av i alla fall under första och andra trimestern. Nu har jag ju slutat med detta. Jag avskyr järntabletter, magen går sönder! Men nu får jag väl börja igen då... För det är skitirriterande när benen har ett eget liv. Dock bra med tanke på stegtävlingen. Det enda som lindrar är ju att gå... Jag blir trött och jag är fortfarande helt "tom i bollen"... Drygt 7 veckor kvar till BF. Känslan säger mig att jag inte kommer att gå över tiden denna gång... Det känns redan som att det är dags. Önsketänkande, jag vet...
Ciao!
Ciao!
12187
steg har jag gått idag =). Inte dåligt för någon som är i åttonde månaden eller hur?! Och som har kontorsjobb.
I dag började Korpens stegtävling!
Nu har jag så mycket myrkryp i benen att jag inte kan gå och lägga mig! :P
Vecka 33
I dag v 33 (32+2)
Jag har haft lite förvärkar, mått lite illa, får kramp i benen under natten, speciellt om jag inte haft stödstrumpa hela dagen. Jag har svårt för att knyta skorna. Jag är jämt kissnödig. Men det där är småsaker. Vad värre är! Min hjärna verkar ha krympt! Eller skrumpnat eller jag vet inte vad!! Jag kan verkligen inte tänka! Det är omdiskuterat huruvida gravida får, "gröt i hjärnan", som det sägs utan att vara närmare vetenskapligt bevisat. Men jag är ett levande exempel på att så är fallet! På jobbet måste jag dubbelkolla allt för att inte röra till det. Jag säger fel saker, skriver och säger fel dagar och datum osv, osv... I veckan har jag två boendeutredningar och en barnfärdtjänst att ta tag i, plus att jag ska vara "back up" på lasarettet tills jag slutar... Jag bara kör på, medan kollegorna frågar när jag tänker sakta ned. Men det blir nog mina sista boendeutredningar och barnärenden i alla fall, för det är ju inte ens säkert att de här hinner bli färdiga. Det är svårt för andra handläggare att ta över en påbörjad utredning... Från sista maj ska jag nog bara jobba från kontoret och göra klart... Men det är som sagt inte lätt att arbeta när det är fullt med gröt i "huvudkontoret"!
Vecka 33
Kroppen: Trots att magen är stor är det bra att försöka hålla i gång musklerna så gott det går. Promenader, simning och yoga för gravida brukar kännas bra. Vissa kan inte vara aktiva på grund av olika besvär – för att inte gå upp för mycket i vikt kan man kompensera bristen på motion med att inte äta mer än vanligt. Graviditeten gör att du behöver ungefär 300 kalorier extra per dag. Det motsvaras av ett mellanmål med till exempel en tallrik filmjölk med lite flingor, en smörgås och ett äpple. Ju tyngre du blir desto vanligare är det att fötter och ben svullnar. Ligg gärna med benen högt en stund och använd stödstrumpor hela dagen. Det är bra att sätta på stödstrumporna redan innan du kliver ur sängen. Ett bad kan hjälpa.
Barnet: Barnet ökar snabbt i vikt och väger drygt två kilo. Om det skulle födas nu behöver det lite andningshjälp, värme och hjälp med att få i sig mjölk under några veckors tid. Det finns inte längre så mycket utrymme för barnet att vända sig i livmodern, barnet ställer därför slutgiltigt in sig i förlossningsställning. Vanligast är att barnet vänder sig med huvudet neråt. Tre-fyra procent förblir kvar i sätesställning.
Jag har haft lite förvärkar, mått lite illa, får kramp i benen under natten, speciellt om jag inte haft stödstrumpa hela dagen. Jag har svårt för att knyta skorna. Jag är jämt kissnödig. Men det där är småsaker. Vad värre är! Min hjärna verkar ha krympt! Eller skrumpnat eller jag vet inte vad!! Jag kan verkligen inte tänka! Det är omdiskuterat huruvida gravida får, "gröt i hjärnan", som det sägs utan att vara närmare vetenskapligt bevisat. Men jag är ett levande exempel på att så är fallet! På jobbet måste jag dubbelkolla allt för att inte röra till det. Jag säger fel saker, skriver och säger fel dagar och datum osv, osv... I veckan har jag två boendeutredningar och en barnfärdtjänst att ta tag i, plus att jag ska vara "back up" på lasarettet tills jag slutar... Jag bara kör på, medan kollegorna frågar när jag tänker sakta ned. Men det blir nog mina sista boendeutredningar och barnärenden i alla fall, för det är ju inte ens säkert att de här hinner bli färdiga. Det är svårt för andra handläggare att ta över en påbörjad utredning... Från sista maj ska jag nog bara jobba från kontoret och göra klart... Men det är som sagt inte lätt att arbeta när det är fullt med gröt i "huvudkontoret"!
Vecka 33
Kroppen: Trots att magen är stor är det bra att försöka hålla i gång musklerna så gott det går. Promenader, simning och yoga för gravida brukar kännas bra. Vissa kan inte vara aktiva på grund av olika besvär – för att inte gå upp för mycket i vikt kan man kompensera bristen på motion med att inte äta mer än vanligt. Graviditeten gör att du behöver ungefär 300 kalorier extra per dag. Det motsvaras av ett mellanmål med till exempel en tallrik filmjölk med lite flingor, en smörgås och ett äpple. Ju tyngre du blir desto vanligare är det att fötter och ben svullnar. Ligg gärna med benen högt en stund och använd stödstrumpor hela dagen. Det är bra att sätta på stödstrumporna redan innan du kliver ur sängen. Ett bad kan hjälpa.
Barnet: Barnet ökar snabbt i vikt och väger drygt två kilo. Om det skulle födas nu behöver det lite andningshjälp, värme och hjälp med att få i sig mjölk under några veckors tid. Det finns inte längre så mycket utrymme för barnet att vända sig i livmodern, barnet ställer därför slutgiltigt in sig i förlossningsställning. Vanligast är att barnet vänder sig med huvudet neråt. Tre-fyra procent förblir kvar i sätesställning.
Mattips!
Lika viktigt som annars är det att äta en varierad kost. På så sätt är det lättare att du får i dig det du behöver i form av protein, kolhydrater, fett, vitaminer och mineraler.
Ät gärna:
500 g frukt och grönt varje dag
Fisk 2–3 gånger i veckan. Fisk och skaldjur är rikt på vitamin D, jod och selen, som är viktiga nu när du är gravid. Fet fisk som lax och makrill innehåller också omega 3-fett.
Lättmjölk, naturell lättfil eller naturell lättyoghurt, cirka 5 dl per dag.
Kött, kyckling, ägg, bönor, linser eller ärtor varje dag.
Bröd och potatis, ris, pasta, bulgur eller liknande varje dag, helst fullkornsalternativ.
Drick gärna vatten till maten och när du är törstig.
Källa: Livsmedelsverket
källa: www.familjeliv.se
Mage v 32 vs v 32
Bebismagen v 32 nuvarande graviditet Lillepalt
Bebismagen v 32 med en liten Kitty i magen =)
Men visst ser magen större ut denna gång?? Fast på det nya kortet så har Nicko fotat mer underifrån och det kanske är det som gör att magen ser större ut... Det känns nog ganska lika, förutom att det känns som om magen är längre ned denna gång, men inte så vitt det syns i alla fall... SF-måttet är samma. Det är så mysigt med bökande bebis i magen... Men inget emot för när bebben kommit ut!
I dag har både jag och Kitty varit lite piggare. Vi siktar på att jag ska jobba i morgon och att Special K ska på dagis på fredag... Jag kommer att ha hosta oavsett om jag är hemma eller på kontoret. Få dock skippa hembesöken och rodda på med liggande dokumentation, kan vara bra att få det gjort också.
Bebismagen v 32 med en liten Kitty i magen =)
Men visst ser magen större ut denna gång?? Fast på det nya kortet så har Nicko fotat mer underifrån och det kanske är det som gör att magen ser större ut... Det känns nog ganska lika, förutom att det känns som om magen är längre ned denna gång, men inte så vitt det syns i alla fall... SF-måttet är samma. Det är så mysigt med bökande bebis i magen... Men inget emot för när bebben kommit ut!
I dag har både jag och Kitty varit lite piggare. Vi siktar på att jag ska jobba i morgon och att Special K ska på dagis på fredag... Jag kommer att ha hosta oavsett om jag är hemma eller på kontoret. Få dock skippa hembesöken och rodda på med liggande dokumentation, kan vara bra att få det gjort också.
Fortfarande sjuka...
... och jag tror aldrig vi blir friska heller. Andra veckan... Valborg spenderade vi på Akuten med Kitty eftersom hon hade haft hög feber i en vecka och var ganska medtagen. Läkarna vätskade upp henne med... ISGLASSAR! =). Hon behövde inte få dropp och hon hade inte någon infektion. Men magsjuka. Och förkyldningsvirus. Det har jag och Nicko också... Jag var optimist och gick på jobbet i går. Det var dumt. Jag är så jävla snål och tjurig att jag inte vill vara hemma för en liten förkyldning... Men tro mig, är jag hemma från jobbet, då är jag sjuk. Vi har bäddat ut bäddsoffan i vardagsrummet och där har jag och Kittan legat utslagna. Nu är jag leds! Magsjuk, förkyld och gravid 32 veckor.... Tyck synd om mig!
Dessutom har magen sjunkit rejält nu... Känns som om jag har magen i knät när jag sitter och det trycker nerdåt så jag börjat få ganska så ont i blygdbenet dessutom. I går känsdes det som om jag skulle till att föda... Kanske är det lite tidigt än, men runt v 37 blir aldeles utmärkt tycker jag.... En lite lustig sak förresten, jag tog Nickos hand och lade den på magen, helt oförberett, och just då vände lillepalt på sig =). Nicko höll på att svälja snusen, hehe =). Kitty har känt på bebishicka och lagt örat mot magen och lyssnat, hon fick en buff på kinden. Men det märks att hon inte förstår någonting i alla fall. Hon vet att "bebisen är i magen", men hon förstår inte att det verkligen är en liten bebis där som snart ska komma ut och vara med oss. Men mamma och pappa som förstår det längtar så mycket!
Dessutom har magen sjunkit rejält nu... Känns som om jag har magen i knät när jag sitter och det trycker nerdåt så jag börjat få ganska så ont i blygdbenet dessutom. I går känsdes det som om jag skulle till att föda... Kanske är det lite tidigt än, men runt v 37 blir aldeles utmärkt tycker jag.... En lite lustig sak förresten, jag tog Nickos hand och lade den på magen, helt oförberett, och just då vände lillepalt på sig =). Nicko höll på att svälja snusen, hehe =). Kitty har känt på bebishicka och lagt örat mot magen och lyssnat, hon fick en buff på kinden. Men det märks att hon inte förstår någonting i alla fall. Hon vet att "bebisen är i magen", men hon förstår inte att det verkligen är en liten bebis där som snart ska komma ut och vara med oss. Men mamma och pappa som förstår det längtar så mycket!
