sandsa

"Är ugglan vaken nu på natten?" "Var är ugglan nu?" Undrar Kitty när hon ska sova. Jag säger att ugglan bor i skogen. Men kommer ihåg att fråga henne om hon kommer ihåg vad en uggla är? Det minns hon inte. Jag tänker på min lillebror Eddie som var rädd för Göken. Han hörde göken från skogen och frågade mamma vad det var. "Det är ju bara göken", sa hon. Sedan hade han mardrömmar om göken på natten. Han förstod ju inte att det var en fågel... Det är göken i skogen som hoar... Låter det inte läskigt så säg? Så jag förklarade för Kitty att ugglan är en liten klok fågel. Idag frågade hon igen om ugglan bodde i våran skog. "Nej", sa jag. "Där bor bara hackspetten." Hackspetten! Hack-spett! Smaka bara på ordet! Jag tänkte ju på Hacke Hackspett typ... Men vad kan hon tro..? Nicko sa att nu får det bara bo små sparvar i vår skog! Hoooooooooooooo hoooooooooooo!

...har varit som den blev. När vi skulle åka till coop så gick en säkring i bilen (ska byta den i morgon). Letade igenom hela lägenheten två gånger efter instruktionsboken till bilen och när jag till slut gav upp så hade Nicko bara laddat ned den på datorn... Lillprinsen har varit jättekinkig hela dagen. Jag och Kitty tog kälken till Ica och jag försökte få med mig allt vi skulle ha handlat på Coop och trots att jag hade ryggsäck så blev det sjukt tungt! Funderade ett tag på att gräva ned varorna i en snöhög och skicka Nicko och hämta dem sedan... Men jag fick fan bära! Tänkte på att optimisten i mig skulle säga att det var bra träning! Pessimisten skulle ha lidit. Masochisten skulle förmodligen ha njutit av det... Hur som helst var det bara att bära och vara glad för att inte förstöra för Kitty som var hur nöjd som helst med inhandlad godispåse... Alexander hade saknat mig något fruktansvärt när jag varit borta... Suck! Jag som skulle köpa gymkort på måndag, men nu verkar Xander ha kommit i den perioden att mamma inte få försvinna.

Okej, dagen slutade bra. Vi hade kinakrog och friterade kyckling och bananer. Är ju så himla gott med friterade bananer, sirap och vaniljglass!

En annan, lite gullig grej, är att det verkar som om Xander också kallar Kitty för mamma =). Det märks även att syskonen tycker om varandra, trots att de tävlar om mammas och pappas uppmärksamhet och bråkar och alltid ska ha det som den andra leker med. Kitty kan vara väldigt omhändertagande och go med honom och de har börjat krama varandra mycket... Xander ska alltid kramas och han bara dyker efter henne, stångar henne och omfamnar henne. Om han är sur så kan hon få honom på bra humör igen. Han älskar när hon spexar...

Nå väl. Nu blev det så att jag somnade när jag nattade lillen, så nu när jag har vaknat igen så kanske jag orkar med lite lördagsmys...

I dag har Emma varit förbi med sina fina barn Oden 4 år, Indra 2 år och lille Waldemar 2 månader. Detta var mycket trevligt, trots att ljudnivån blev mycket hög =). Barnen lekte jättebra tillsammans. Kitty och Xander har stupat i säng nu i alla fall. Planerar för en utflyckt tillsammans på Leos på onsdag =).

Nu är jag den enda som inte sover så jag ska passa på att läsa lite!

Ps. Träningskläderna jag beställt har kommit så nu blir det att boka in träningspass i veckan!

Alexander hasar sig fram på rumpan tvärs över rummet. Och idag, 7 månader och 5 dagar gammal, lärde han sig att sätta sig upp själv! Och klara färdiga kryp..! Han står på knä och avvaktar, tar ett "steg" och lägger sig sedan på mage igen... Så snart! Den senaste veckan har han gjort mammahjärtat varmt med sitt "mamma, mamma, mamma". Ibland säger han pappa också.

Idag sa Kitty; "mamma, när man vattnar blomman så växer den. Men först har den varit en puppa!" =). Ja, nästan i alla fall. Sedan är hon sjukt duktig som lägger 50-bitars pussel helt själv och klarar av att göra klart dem! De är från 4+ så det tycker jag är coolt.

Så nu har jag fått skryta om mina barn! Men mest handlar det om att jag vill komma ihåg när de gör sådana här saker. Jag kan ju inte minnas allt. Den här bloggen är ju lite mer som min egen dagbok. Ingen skulle ändå vilja se mig posera på bild i olika outfits eller få skönhetsråd av mig heller för den delen... Här går jag bara runt i tröjor med puréfläckar och torkar kladdiga fingrar och byter bajsblöjor hela dagarna... Haha. Men jag skulle aldrig byta. Kärleken till barnen råder bot på allt.

Kitty är trortsigare än någonsin. Och så söt! Jag har kommit underfund med att det enda sanna "botemedlet" mot all trots är kärlek. Denna enorma kärlek man kan känna för ett litet rosa yrväder. För utan all denna kärlek hade man nog inte stått ut med all denna trots! Vart kom den ifrån?! Lillebror är inne i en lugn period nu, med då ska hon passa på att testa alla gränser som går att testa... Vad händer om man kastar maten på mamma och pappa? Vad händer man om man kastar skeden i lillebrors huvud? Det jag tycker är svårt är att veta när man ska säga åt ordentligt eller när man ska ignorera ett oönskat beteende? För hon kan hålla på tills man reagerar och då tycker jag det är bättre om man reagerar på att hon kastar mat, istället för att hon måste gå så långt att hon slår lillebror...

Men jag läste en bra bok om trots som heter "Fem gånger så mycket kärlek" av Martin Forster och den gav många bra råd och tips. Men hela grundidén är att man skar ge fem gånger så mycket kärlek som man ger regler och tillrättavisningar. Jag tycker att det är en bra tanke och jag tycker att det fungerar. Om ett barn vill ha uppmärksamhet så betyder det att han/hon faktiskt behöver det... Men så ska man stå pall trotsen också och inte tappa tålamodet, vilket är JÄTTELÄTT! Man ska vara pedagogisk och konsekvent... Det funkar ALLTID precis som man har tänkt sig... (jag måste väl inte understryka att jag är ironisk?). 

Men i bland så får man helt enkelt ge sig och låta prinsessan vinna striden. För man måste välja sina strider. Måste man till exempel strida om att hon vill sova i prinsessklänningen? Mitt svar blir nej. I tre veckor har Kitty haft på sig en Kitty-ballerina och det slutade med att hon sov i den i natt (hon brukar hjälpa mig att sätta den i tvätten på kvällarna annars). Hon vill vara prinsessa. Och jag tycker att hon kan få hållas. Det kommer inte vara för evigt... I går kväll var hon så bestämd, spände sina vackra blå ögon i mig och sa "Mamma, jag SKA sova i Hello-klänningen!" Hon var väldigt bestämd med det. Visst, sov i ballerinan, vad gör det? Hon är verkligen inne i en prinsess-period nu och ska bara ha klänningar. Hon blir jättearg om vi kommer med en star wars-tröja! Knappt att hon vill ha byxor och man får övertala henne att inte ta på sig ballerinan till dagis =). Vårt söta, söta, SÖTA! Men hon älskar Disneys "Cars" också, så det är inte enbart prinsess... Ni skulle ha sett för ett tag sedan när hon satt och åt lunch i en stor prinsessklänning och med "Cars"-väskan på ryggen... Den väskan har hon jämt på sig! Som sagt, Kitty-ballerina och "Cars"-rygga... =). Och så var det med det...

Och även fast hon slänger mat och smådjävlas med lillebror, så är hon annars en go storasyster som älskar att byta blöja på honom och att mata honom.

Lillebror förresten, han har sovit 12 timmar i natt, var av 7 timmar i ett kör... Han har varit vaken 2 timmar i morse och nu sovit middag i 3 timmar... Eeh? Tillväxtperiod? HA! Där vaknade han...! Jag hör honom från sovrumet... "mamma-mamma-mamma..." =)

Boktips

Det är sant. I går började lillprinsen säga mamma och pappa och sedan dess håller han på hela tiden... Vad gör det om bebisen vaknar 03.00 när man hör från spjälsängen; pappa! Mamma! Det är musik i öronen =). Inte konstigt att han lärde sig snabbt när han har en storasyster som säger mamma och pappa tusen gånger om dagen... I morgon blir han ju 7 månader. Sju tänder har han också den rackaren.. 4 uppe och 3 nere. Och snart ska ni se att han kryper också. Han ställer sig på alla fyra men vet inte vad han ska flytta på först för att komma fram... Att det går undan! Men Alexander har aldrig verkar vara helt nöjd med att vara bebis... Han vill bli stor för att kunna hänga med syrran tror jag!

Fortfarande sjuka barn, så vi har inte gjort så mycket idag. Vi gjorde tacos till middag och åt jordgubbar med glass till efterrätt. Kitty har ingen vidare aptit än. Vi köpte en liten ♥-present till henne och hon älskade påsen =). Vårt lilla yrväder är verkligen leds på att vara hemma och inne! Nej, nu en film!

Svininfluensa? Kanske det kanske... Men NU hoppas jag att det går åt rätt håll... Kitty har haft feber i en vecka, men var idag feberfri, peppar, peppar! Lilleman är väldigt hostig och snorig, men vid gott mod. Maken ligger inte längre på soffan och "ojjar sig" och ger ifrån sig diverse säl-ljud... Jag är ok, men trött eftersom barnen sovit dåligt, samt att man har sprungit upp på nätterna och tagit tempen på gumman. Just nu är det en liten tjej som är spyleds på att se film och äta glass... Hon vill till dagis och till snöhögen som traktorn skottat upp utanför vårt fönster. När Kitty vaknade efter en middagslur så förkunnade hon "mamma, jag vill åka minibuss! Snälla, mamma, jag vill åka minibuss...!" Vaddå feberdilerium? En annan rolig grej gumman kläckte ur sig när hon kom in i vardagsrummet och tittade på tavlan, som Nicko ägnat flera timmar åt,  var "Pappa, har du målat som en apa?!" Nicko skrattade så han kiknade! Mycket ska man få höra från sin två-åring det är då ett som är säkert...


Märks förresten att Kitty saknar alla i Kiruna, hon pratar om alla... Vi har bildspel på datorn som visar kort ifrån när vi var upp i december och Kitty frågar hela tiden efter alla... Hon pratar speciellt mycket om Natalie och Frida. Hon frågar hela tiden vad de gör... Typ "ska Natalie också borsta tänderna nu?", Har Frida en sån här?" När vi ska ut och åka bil frågar Kitty "ska vi till Henna och Rikard och baka chokladbollar?" Jag vill bara svara JAA DET SKA VI!" Men jag måste svara, "Nej, de bor så långt bort..." :(. Snyft... Det går inte en dag utan att Kitty pratar om Sofie och Micke, Johan och Stina och Nila, farmor och farfar, morfar och mormor... Varför bor vi här??? Och inte där...

Kitty: "Har jultomten kommit med Alexander?"
Jag: "Nej, det har han inte."
Kitty: "Då har vi köpt honom på Ica!"
Jag: "Alexander har varit i mammas mage. Kommer du ihåg det?"
Kitty: "Ja. När jag blir stor ska jag ha en bebis i magen!"

Men nu börjar vi bli lite bättre... Det är inte kul med sjuka barn, speciellt om man är sjuk själv... Nicko har varit mer död än levande, Kitty har haft feber och Xander är snorig och hostig... Jag slapp febern (Xandson har inte heller haft feber som tur är), men jag känner mig fortfarande helt överkörd... Ungarna vaknade om vart annat i natt och Kitty bökade i min säng som en liten gris mellan 2-6 i natt. Nu har jag inte passat på att ta igen mig, utan jag har skrivit massa cv:n... Fy för det. För man får väl bara höra "tack för din ansökan - men nej tack!" Deprimerande... Det är i alla fall inte svinkallt längre... Men, men, nu ska jag lägga mig i fosterställning i duschen... Nä, skojja bara ;). Ha det gott!