sandsa

När jag var barn

varje gång

en stjärna släppt

från sitt fäste

varje gång

jag blåst ut

mina ljus

varje gång

en nyckelpigas vingslag

skapat resonans

en brunn hört min önskan

och givit eko

eko eko

genom tid

och rymd

 

när du ömt

höll en nyckelpiga i din hand

sa jag att du fick önska dig något

kanske önskar du en dag

detsamma som jag

 

♥

 

 

Har under några månader sökt samma arbete i flera olika kommuner (Socialsekreterare med barn och unga) och jag fortsätter att ständigt vara den eviga nummer två... Kommer så långt som till intervju och sedan blir det "Tjänsten har gått till någon annan, men du kom god två och vi kan erbjuda dig en visstidsanställning hos oss, sex månader och sedan får vi se...." Men detta får jag aldrig se eftersom jag inte bara kan packa ihop hem och familj och dra iväg hur som helst när man inte vet vad man har när vikariatet tar slut... Hur skulle vi kunna pipa iväg til Kiruna eller Övertorneå eller Sollefteå för ett vik på 6 månader? Hur värt skulle det vara att sitta kvar i exempelvis Övertorneå efter att ett vik tagit slut och man inte får förlängt?? Kan man fara fram och tillbaka, hit och dit med små barn och ett helt bohag... Svar nej. Så den där "erfarenheten" som jag aldrig har för att få jobbet, hur FAN ska jag få den då? Dessa ovan nämnda gånger, det har varit så nära... Jag har haft chansen till arbete i handen, men inte kunna lösa det praktiskt. Om vi ska flytta, för det gör vi gärna,  då måste det vara något MER, något hållbart.

 

En annan grej som gjorde mig så jävla arg, var att jag skulle på en intervju här för ett arbete inom Skol- och kulturkontoret, men vet ni vad! Dom drog tillbaka intervjun dagen innan eftersom de kom på att min las är på socialkontoret. Och då ville dom inte ge mig jobb. För att de förmodligen tänkte att det inte var värt det... Jag förstår och jag förstår inte... Det är ju samma kommun. För mig känns det fel att en las ska försämra chanserna att få jobb på andra ställen inom kommunen.... :(

 

Nu är det PMS och bitterfitta-varning på mig, men jag blir så leds...

Mono Inc (Goth)

 

Jag blir berörd intill min innersta nerv

jag hänförs, vidrörs

gråter inombords

tappar andan

sjunker djupt

och stiger högt

faller och fångas

trängs inom mig

brister

och rinner ut....

 

Nej det finns inga ord.

 

"Gothic Queen"

"If I fail"

"No more fear"

"Forever"

och många, många fler låtar...

 

Jag har aldrig lyssnat speciellt mycket på goth av olika anledningar, men den här gruppen har trängt igenom till min innersta kärna och verkligen lämna kvat en känsla. Den här gruppen är verkligen musikaliska genier och jag blir så emotionellt berörd att jag knappt kan lyssna på dem. Tror inte att de är bra för mig. Inte för någon. I alla fall inte i för stor utsträckning. Lyssna! Men det kommer att göra ont!

 

Over and out...

 

 

 

Igår när jag hämtade gosse från dagis så sa de att han hade lekt som bara den, ätit bra och sovit i närmare två timmar. Då blev det ett glatt mamma♥ vill jag lova. Och tösabiten kom hem utan en påse med blöta byxor. Nu mera använder hon lilla toaletten på dagis. Hemma använder hon pottan när hon ska kissa och bajsa och nattblöjan är alltid torr på morgonen. När hon varit vaken en kvart så ber hon om pottan och kissar då i den, min stora flicka! Dock tycker hon att det är läskigt med toaletterna på stan, men kissa i skogen går bra... Synd bara att det blir för kallt för det snart. Men, men. Nu sitter jag och väntar på att kusin Linda ska ringa, för vi ska göra något så himla roligt som att fara på soptippen med skräp. Men sådant måste man också göra så det så!

På bilen alltså. Den gick igenom besiktningen utan problem.

 

Alexander fick vinka hejdå till mig idag och han hann nog aldrig fatta att jag skulle gå... Jag har sett till att ha haft fullt upp med mormor nu på förmiddagen så jag inte behövt tänka på gosse. Ska snart hämta hem honom. Och Kitty så klart. Men hon är rutinerad dagistjej och det har aldrig varit några som helst problem med att lämna henne. Idag blir det chokladbollsbak... Det är lämplig svårighetsgrad för en 3-åring, plus att det inte gör något att hon äter av "degen".

 

 

små fötter

springer åt olika håll

lämnar sina spår

efter virvlande lekar

klingande skratt

och glittrande

tårar

 

nyfikenhet

hunger

lärdom

 

fångad av skogens liv

vattnets kraft

en fjärils dans

 

om jag kunde se

med barnens ögon

skulle jag kanske se

 

kanske känna

någonting mer...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1 år 1 månad och två veckor lite drygt...

Han har blivit så stor. Han äter själv, leker med sina "stora maskiner" och har börjat på dagis... I morgon är det allvar. I morgon ska han för första gången vara själv på dagis utan mamma eller pappa. Hur ska jag klara det? Han kommer förmodligen leka och vara glad, sedan tror jag han kommer kinka med maten. Men jag tror att han kommer att sova. Men jag då? Jag kan inte oroa ihjäl mig helt och hållet för jag ska fara och besikta bilen... Men varför oroar jag mig? 1, för att han ska sätt något i halsen. Just på grund av att han sätter ALLT i munnen, sten, kottar, sand, allt! 2. För att han ska känna sig övergiven. När jag gjorde sista inskolningsdagen med Alex så var det en ny 1-åring där, en liten kille, som bara grinade och grinade och grinade och det var verkligen inte kul att se. Jag sa till dagisfröknarna att om Alex blir så ledsen så ska de ringa till oss och då hämtar någon av oss honom. Så det så! Jag vill att han ska få en mjuk start nu när den möjligheten finns.

 

Han har lärt sig nya ord igen och han säger "Tack" när man ger honom någonting. När han kramar monstret så säger han "Ahai" och så säger han "smaka" och "kaka" och han har blivit så gosig och klängig och nojsig... Men han har nog blivit mer medveten nu. Om det här med att man kan försvinna och att det finns en värd runt omkring. Sådana saker. Charmig till tusen är han också. Och han verkar redan vara en liten tjejtjusare =)

 

Kitty är förkyld och blir jätteirriterad när hon snorar. Tycker synd om henne. Inte kul att vara förkyld.

 

Jag och lillprins bus i somras

 

 

  

Idag har vi promenerat säkert mer än 5 km efter älven, plockat vildhallon och skogsbär och haft med av matbrödet som vi bakade igår. Jag det är sant, vi har bakat bröd. Jag och en entusiastisk 3-åring och en hungrig 1-åring bakade bröd i går kväll. Jag kammade allt hem några mamma-poäng där... dessutom tror jag att ett blodkärl i mitt huvud brast.. Det var degigt och lite stressigt. Men det blev helt OK bröd. Tror dock att jag bakar dem ensam nästa gång, kanske när kottarna är på dagga... Nu måste jag ut och städa bilen eftersom den ska besiktas i morgon. Hoppas verkligen att den går igenom. Det borde den. Men man ska nog aldrig ta något för givet. Höstkramar till er!