sandsa

... är spännande små varelser helt klart. De kan inte prata, men där emot uttrycker de en hel del med sina små kroppar. Spädbarnet som är hungrigt pickar som en liten fågel med huvudet, den trötta bebisen gnuggar sig i ansiktet och gnuggar och gnuggar tills man på allvar tror att näsan ska trilla av... Bebisen som inte vill äta vänder konsekvent på huvudet och vägrar ögonkontackt... Bebisen som inte vill vaggas eller bäras får "banan-bryt" i famnen och tar formen av en spänd banan... Bebisen som inte vill lyftas antar en flytande form och rinner ned på golvet mellan ens fingrar... Bebisen som inte vill sättas ned i en stol drar in benen i kroppen... Tydligare kan det inte bli.

Kitty där emot som kan prata, hon pratar alldeles för mycket. Hon är inte tyst i en sekund. "Vad heter den och den?", "vems är det?", "har vi det och det hemma?", "var bor månen?", "var är månen?", "är månen bakom solen mamma?", "mamma är den det?", "mögel? Är det ett monster?" "mamma?", "mamma?" osv, osv...

Jag försöker förbereda mig inför intervju i morgon. Det går så där. Men det får bära eller brista... :P