Ödets ironi

Jaha. Jag blev trots allt erbjuden vikariatet i Kiruna! Och jag VILL VERKLIGEN HA DET! Men jag vet inte hur det skulle gå till... Jag fick till tisdag på mig att svara, men det verkar tyvärr bli att tacka nej, eftersom det inte kommer lösa sig med boende. Vi har kollat runt, bett andra kolla runt. Men det finns inget. Men det är ju inte bara det. OM vi skulle ha hittat något att hyra i andra hand, under vikariatet, så skulle vi ju vara tvugna att betala för det plus vår hyra här som är jättehög... Då skulle vi knappast tjäna några pengar på det... Men jobbet är ju ett av mina "drömjobb", så det är kort och gott jävligt ledsamt. Socialchefen i Kiruna sa att jag hade gjort en väldigt bra intervju och att de jättegärna ville ha in mig på socialtjänsten. Hon sa att hon kände till bostadsbristen och att hon visste att det skulle bli ett problem... Jag sa att jag jättegärna ville ha jobbet, men att det troligtvis inte löser sig med boende... Det måste ju vara ödets ironi. Men det är ju inte bara jobbet. Vi vill ju vara nära familjen och vännerna. Ja, jag får väl tacka nej, lägga mig i fosterställning i duschen och gråta en skvätt... :P. Det var väl inte meningen helt enkelt...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0