Det är kärlek...

... att trängas och knölas i sängen med sina älskade barn. Vi har en bebis som sover hela natten och en 2,5 åring som gör det... -inte! (är det inte ironiskt?). Gumman har börjat komma in till oss varje natt nu. Mysigt. Men man får räkna med att vakna med hennes fötter i ansiktet eller i mellangärdet. Och så hennes tuttande... sug-sug-sug-sug-sug låter det i så där lagom öronhöjd. Så vill lillebror alltid komma vid 05-06 som jag nämnt tidigare. I morse vaknade jag upp med Xander i armhålan och Kitty omslingrad runt mitt ben. Jag låg där på kanten, på vippen att rulla ned från sängen, och kände härliga sviter efter graviditeten (ont i fogarna). Lilleman pratade i sömnen "mamma-mamma", sa han och trängde sig ännu lite närmare... Då kände jag genuin lycka och en sådan enorm kärlek till våra små väsen. Och jag kände mig behövd! Ungarna sov som små grisar och klockan blev åtta till och med... Jag var en sardin i en ask, i ett hav av kärlek...

Lilleman har börjat ställa sig upp mot möbler nu! Och kryper 2-3 steg. Tänkte att han även kunde göra min skattedeklaration nu i vår. =)

Kitty frågar vart mos kommer ifrån och vad juice är för något? Hon tror att hon själv kommer från sitt rum...

Och jag, jag har blivit kallad på intervju för två olika jobb! Men mer säger jag inte nu. Jag säger nåt när jag vet mer. Men det är ett steg fram i alla fall!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0