I dag blir jag tant
27 år. Tant med andra ord.
Har kalasat lite i dag. Pappa har varit här, Krille och kidsen också. Kitty fikade som hon aldrig fikat förr, hon försökte hålla jämna steg med kusinerna. Nu blir det bara att ta det lugnt. Känns att man gått in i vecka 35 på alla sätt och vis. Trött, ont i ryggen, mer ont i höfterna, konstiga drömmar och allt som hör till... I natt drömde jag att vi fick en flicka som vägde 3200 gram. Hon kom ut med ett "plopp", utan att det gjorde det minsta lilla ont. Tyvärr vet jag att det gör ont att föda barn i verkligheten. I drömmarna gör jag det alltid med en klackspark.
Har börjat få en del tankar kring förlossningen nu. Jag funderar bland annat mycket på epiduralbedövning. Jag fick epidural när Kitty föddes. Det är otroligt effektivt mot värkarna, jag kände inte ett skit efter att jag fått bedövningen. Konsekvensen blev dock att jag inte riktigt kände när/hur jag skulle krysta eftersom jag inte kände det berömda "trycket nedåt". Jag var för mycket bedövad! Samtidigt är jag inte så förtjust i tanken på förlossningssmärta heller. Men jag tror faktiskt det är värre att inte kunna krysta normalt... Det kändes inte som att Kitty skulle komma ut alls och det tog en timme att få ut henne. (I och för sig är det inte konstigt att det tar en timme att krysta ut första barnet.)
Därför känner jag mig lite anti epidural den här gången. Jag vill helst inte ta det. Men jag vill inte ha megaont heller. Och inte någon annan typ av bedövning förutom lustgas. Men det är bara att ta det som det kommer på förlossningen... Det går inte att bestämma sig för hur man ska göra på förlossningen redan nu.
Tack för alla gratulationer och för den fina skötväskan från älsklingens familj! Den kommer att komma väl till användning! Nu ska jag packa ned allt som behövs till paltis och mig på BB.
Tjockisen
Coolingen
Har kalasat lite i dag. Pappa har varit här, Krille och kidsen också. Kitty fikade som hon aldrig fikat förr, hon försökte hålla jämna steg med kusinerna. Nu blir det bara att ta det lugnt. Känns att man gått in i vecka 35 på alla sätt och vis. Trött, ont i ryggen, mer ont i höfterna, konstiga drömmar och allt som hör till... I natt drömde jag att vi fick en flicka som vägde 3200 gram. Hon kom ut med ett "plopp", utan att det gjorde det minsta lilla ont. Tyvärr vet jag att det gör ont att föda barn i verkligheten. I drömmarna gör jag det alltid med en klackspark.
Har börjat få en del tankar kring förlossningen nu. Jag funderar bland annat mycket på epiduralbedövning. Jag fick epidural när Kitty föddes. Det är otroligt effektivt mot värkarna, jag kände inte ett skit efter att jag fått bedövningen. Konsekvensen blev dock att jag inte riktigt kände när/hur jag skulle krysta eftersom jag inte kände det berömda "trycket nedåt". Jag var för mycket bedövad! Samtidigt är jag inte så förtjust i tanken på förlossningssmärta heller. Men jag tror faktiskt det är värre att inte kunna krysta normalt... Det kändes inte som att Kitty skulle komma ut alls och det tog en timme att få ut henne. (I och för sig är det inte konstigt att det tar en timme att krysta ut första barnet.)
Därför känner jag mig lite anti epidural den här gången. Jag vill helst inte ta det. Men jag vill inte ha megaont heller. Och inte någon annan typ av bedövning förutom lustgas. Men det är bara att ta det som det kommer på förlossningen... Det går inte att bestämma sig för hur man ska göra på förlossningen redan nu.
Tack för alla gratulationer och för den fina skötväskan från älsklingens familj! Den kommer att komma väl till användning! Nu ska jag packa ned allt som behövs till paltis och mig på BB.
Tjockisen
Coolingen
Kommentarer
Trackback
