sandsa

Jag har ont! I ryggen, i höfterna, i blygdbenet, i vaderna... Jag känner mig praktiskt taget helt sprickfärdig! 46 dagar kvar till BF, 1 hel månad kvar att jobba. Om det går! Men man måste vara optimist tills motsatsen bevisas. Men trots allt är jag ju glad och förväntansfull. Det är ju snart "julafton". Så känns det.

Kitty är helt makalös. Hon pratar och pratar och pratar. Och det är så kul för man förstår precis vad hon menar! Vi har börjat misstänka att vår lilldam är riktigt smart! Hon har själv börjat visa intresse för att "gå på pottan" (Ta det lugnt Kitty, mamma ska inte blogga ingående om din pott-träning jag lovar!). Kitty har också börjat visa ganska stort intresse för min stora mage. Hon lyfter upp min tröja hela tiden, lyssnar mot den och klappar "bebisen". Hon jämför med sin mage och jämför våra navlar. Lillepalt blir helt vild när Kitty pratar/skriker mot magen.. Och jag känner när litens huvud vrider sig efter ljudet när Kitty springer omkring.

I dag har jag och Special K varit i lekparken. Jag tänkte på det, att det nog är en ganska så stor fördel med barn tätt med tanke på att de alltid har någon att leka med! Jag och Krille lekte alltid när vi var barn. Det är 1 år och åtta månader mellan oss. Mellan Kitty och Paltis blir det 1 år och 11 månader.

Jag ska säga det att jag kommer på allvar att söka jobb uppe i Kiruna under min föräldraledighet. Får jag ett socionomjobb (som är mer än ett kort vik), då kommer vi flytta hem! Men vi måste nog ta det i den änden. Jobb först. Vi har bestämta oss. Hem ska vi. Så fort det går att lösa praktiskt...