Supersnurriga strulsara
Oh my... Det säger jag bara, att snurrigare Sara hittar ni inte inom en radie på många många mils avstånd, det lovar jag! Det började vid sjutiden i går morse när supersnurriga Sara skulle i väg till jobbet och märker att kortbörsen är helt spårlöst borta! Var är den???!!! Jag ser mig själv framför mig när jag går från kassan på Leos Lekland bärandes glass i ena handen och kaffe i den andra... Och var har jag då kortbörsen? Ja, den måste ligga kvar vid kaffet, på disken. Jag inser ju det och känner hur paniken kommer smygande och hur jag börjar svettas under armarna. Fan. Nordeakortet, mitt kreditkort, vårt kreditkort, körkortet som jag behöver i jobbet... Shit! Kommer till jobbet och är i affekt över detta och måste spärra korten, för tänk om någon lyckas använda sig av dem... OM. Mina kolleger får se mig pendla mellan lätt och medelstor ångest hela förmiddagen fram tills att Leos Lekland öppnar och ringer till mig det första de gör. Tack gode någon! Korten är spärrade men körkortet får jag ju tillbaka och det är ju egentligen huvudsaken. Kan ju inte ens tanka tjänstebilen utan det. Får ägna lunchen åt att cykla till Leos och sedan gå på banken och ta ut pengar så jag klarar mig tills de nya korten kommer. Allt väl. Nästan. I dag har jag snurrat till det ännu mer vill jag lova!
När jag ska ut och luncha så upptäcker jag att mitt kommun ID är spårlöst försvunnet! Hur konstigt som helst eftersom jag vet att jag hade det på mig bara en stund tidigare. Jag kan inte hitta igen ID-kortet någonstans och efter ett tag är nästan hela beslutsenheten engagerade i letandet av kortet. Supersnurriga Sara i lätt affektivt tillstånd. Hur kan kortet bara gå upp i rök??? Kolleger letar högt och lågt, till och med i restaurangens sopor! ID-kortet är ju viktigt att ha på sig eftersom man annars inte kommer in på socoialkontoret över huvud taget, man kommer inte genom dörrarna och inte upp för trapporna eller hissen. Det blev aningen pinsamt, ena dagen yrslar man på med en borttappad börs och andra dagen är det ID-kortet som är borta. Jag blir så trött på mig själv i bland! Jag hann till och med gå till vår internservice och spärra kortet och fick låna ett temporärt som i alla fall fungerade till dörrarna. Men när jag kommer tillbaka på kontoret så SER jag kortfanskapet! Blicken faller på en liten bit som sticker ut. Kortet hade kilats fast mellan stolssitsen och armstödet. Jag bara skriker "jag ser det, jag ser det!", varpå halva beslutsenheten kommer rusande. Vad ska de tänka om mig? Även om de flesta höll med om att man kan bli lätt förvirrad av att ha mycket både hemma och på jobbet. En del vidhöll också att det kan vara amningshormoner som finns kvar och bidrar till förvirringen, även om det var flera månader sedan man slutade amma.
Undra vad som sker här näst då? Vad ska jag tappa bort i morgon? Nyklarna? Skorna? Förståndet? Gjort ett minimental test (MMT) för att kolla om det är en begynnande demens på gång. Fick 29/30 och klarade klocktestet. Men i bland kan man ju undra...
I kväll har i alla fall jag och Nicko varit en sväng till Bergsbyn och ätit sushi vid älven! (Kitty var med farmor och farfar). Sedan hann jag med en liten fadäs när jag försökte tanka på en stängd bensinmack. Nu ska jag nog gå och lägga mig!
