Långhelg
Later!
Chillat...
Lillskrot sover sedan länge... Jag och Nicko har ätit gott och delat på en flaska vin. Tittat på Völkerball och lyssnat på musik. Känner mig dock lite mjuk i huvudet efter att ha jobbat natt och sedan varit på anställningsavtal... Och lägg sedan till att vi varit och handlat efter att Kitty hämtats från dagis och sedan full fart fram till läggning! Nu ska jag gå och sova!
Auf Wiedersehen!
Jobba natt
Helgen
I lördags vart det pizza, ishockey och poker med trevligt sällskap. I går vart det mat och bak. Nicko lagade skaldjurspaella och jag bakade kanelbullar. Kitty tultade mellan oss iklädd sitt lilla förkläde och skulle hjälpa till! Men nu är goset sjuk och hemma från dagis. Hon har blivit superförkyld. Dock ingen feber än så länge. Nu sover hon och jag har passat på att skriva på första examinationsuppgiften. I morgon börjar jag jobba! Så vi får se hur mycket tid det går att lägga på pluggandet... Men det känns bra att få börja jobba i morgon!
Hur det har gått...
Det var så skönt att vara i Kiruna ett par dagar och vila upp sig hos underbara Henna med familj! Ni ska veta att ni är guld världa! Saknar er redan så mycket! Första dagen vi var hemma och jag pratade med Kitty om vad hon och Natalie gjort, så började Kitty titta sig omkring och det var uppenbarligen för att hon förväntade sig att Natalie skulle komma. Å, de var så söta tillsammans de små damerna. Hoppas det inte dröjer allt för länge till nästa gång!
Nu ska vi äta en mycket sen middag. K vägrade somna bland annat. Vi var på stan innan där det var fullt ös och alla affärer höll öppet...
Rekreationsresa...
Vi åker tillbaka på måndag redan för både jag och Nicko ska träffa en arbetsgivare på tisdag. Det får jag berätta mer om sedan. Jag har även fått klart att jag får vikariera inom socialpsykiatrin. Chefen ringde. Trots att jag blev inskolad i våras och stack till socialkontoret efter sista inskolningsdagen... Men det kunde ju inte jag förutspå. Det är nog så bra för då har jag iaf råd att gå kurserna.
Nej nu ska jag smaka på vinet!
Arbete och master...
I går var jag i alla fall i Umeå på en föreläsning med Stefan Morén och han fick det att låta så enkelt det där med utvärdering och forskningsfilosofi, så jag tyckte att jag såg ljuset i tunneln... eller så var det tunnelseende på grund av trötthet, efter att ha masat mig upp halv fem med en superpigg tös... Just nu försöker jag alltså uppgradera min fil.kand till en fil.mag, alltså studier på master/magisternivå. Jag tänker läsa in min masterexamen på fristående avancerade kurser och har börjat med "kvalitet, utvärdering och verksamhetsutveckling i socialt arbete". Sedan funderar jag på att läsa "socialt arbete med äldre". Fördelen är ju att kurserna går på halvfart så jag kan kombinera med ett jobb. Om jag nu haft nåt! Jävlar, det börjar bli lite bitterfitta-varning på mig, men jag måste få bikta mig lite... Alla mina problem är dessutom alliansens fel... Undra om man skulle börja supa också... Men en sak är säker, blir det en ny moderatregering så kommer vi nog seriöst att utvandra till Norge! Var så säker!
Rödvin och roquefort...
Fredag kväll med vin och ostbricka... Vad säger man. Får se om jag får med alla bokstäver på rätt plats nu för det är TVÅ ÅR sedan jag drack vin! Sedan jag blev gravid med Kitty har jag drucit alkohol EN GÅNG! Det var i början av sommaren som jag tog några kalla med Krille. Då var vi hemma hos oss och spelade Tekken online. Som sagt dricker jag inte speciellt ofta... Men nu tar jag ett och två glas rödvin. Saknart min älskade Hennagumma så sjukt mycket just nu! Vi brukade ha så jääävla kul när det bar av... Innan vi fick våra magar och sedan våra älskade små gryn... Höst som det är så associera jag till hösten i Obbola av någon märklig anledning......
Jag har inte orkat blogga. Jag är lite leds. Men här händer det en hel del. Kitty kom hem från dagis, jag undrar vad de gör med ungarna där, och började gå! Hon kom hem från dagis och börjad äta själv... Så hon lär sig massor just nu! Hon trivs jättebra på dagis och det går hur bra som helst!
Nu ska jag äta räkor och roquefort och mysa med gubben! Och kanske, kors i taket! Bli lite rund om fötterna........
Later!
Förskolan
Tidigare sa man ju alltid dagis. Nu heter det förskola och förskoleklasser... Kittys andra dag gick lika bra som den första. Kittys fröken tyckter att Kitty är ett socialt, glatt och öppet barn som har ögonkontakt och ler mycket. Jag måste bara få skryta lite för man blir så glad när man som förälder får komplimanger angående sitt barn. Men väl hemma förvandlades hon till ett äkta minimonster med ett humör som heter duga! Det är inte nådigt när hon har så ont i munnen, tro mig! Hon har haft det riktigt jobbigt i dag och humöret var inte på topp som sagt. Stackars liten. Man önskar att man kunde ta över det onda frå henne. Jag vet själv hur j-vla ont det gör att få visdomständer. Det är inte kul alls!
Kittys dagis, hrm, förskola (för mig heter det fortfarande dagis, jag behöver väl inte vara så "politiskt korrekt" alltid), ska nybyggas nu i höst och sedan ska de göra en nystart med lite andra saker i fokus. Där i bland ska de ha som utgångspunkt att barnen kan ta för sig själva och vara kreativa i stället för att få allt serverat. Den nya förskolan ska byggas precis här i närheten och då ska det vara två avdelningar, en för små barn och en för lite större. Denna förskola har även som princip att de går ut i alla väder, även om det är kallt eller regnar. Men då går det bara ut kort. Barnen sover middag ute i vagn. Detta passar Kitty eftersom det är så hon alltid sovit bäst. Maten de får lagas i deras eget kök och lagas från grunden. Sedan ställs det fram ett buffébord där barnen får ta för sig själva.
Kitty ska vara där fem timmar om dagen tre dagar i veckan. Det är lagom tycker jag. Sedan blir det inte så stor omställning den dag jag och Nicko båda har heltidsjobb.
Nu ska jag titta på Lost, måste se hur serien slutar! Har hittills sett precis alla avsnitt!
MMSblogg
Från mobilen: Kitty i parken i går. Hon älskar sin spegel och kam! Har busat med lillmoster, morbröderna och kusinerna hela helgen! See u later! Nu ska jag jobba lite.
Full fart...
Kortet är från mormors 70-års kalas tidigare i sommar!
Min brorson och mina tre småsyskon och så är det mormor, mamma och jag!
Långhelg!
I förrgår tog Kitty sina första steg! 6 steg gick hon! Tyvärr var jag på jobbet så jag missade det, men en glad Pappa ringde till mig och berättade. Nu är hon stor vår lilla tjej! I morgon är det hennes stora dag!
Födelsedagsspecial: Förlossningen
Jag började känna av värkar vid 18-tiden på tisdagen, de kom med 7-10 minuters mellanrum och gjorde inte speciellt ont. Jag kan dock inte påstå att det kändes som när jag har mensvärk, eftersom jag inte brukar ha ont i ryggen då. Och detta satte sig i ryggen. Enbart i ryggen! Jag och Nicko laddade upp med massa filmer och tänkte att, ja, det kanske blir bäbis snart! Vi tittade först på en animerad film och sedan på "Låt den rätte komma in". Jag laddade med mackor också. När vi var inne på den tredje filmen så var klockan närmar ett och då började vi klocka värkarna med ett program vi hittat på nätet, för då förstod jag att det äntligen var på gång. Ganska snart var det fyra minutre mellan värkarna och de tycktes komma regelbundet. Det gjorde dessutom så pass ont att jag inte kunde koncentrera mig på filmen. Men jag blev förvånad över att värkarna inte gjorde ont i magen, utan i ryggen! Allt kändes som sagt i ryggen! Därför tog det ett tag innan jag förstod att det var etablerade värkar.
Jag och Nicko hoppade i duschen (jag tänkte ju att detta skulle komma att ta tid) och han försökte massera ryggen, vilket ledde till att värkarna ökade i styrka. Jag gick och lade mig i sängen efter duschen och det var då jag funderade på om det kanske var aktuellt att åka in då värkarna kom med 3-4 minuters intervall. Vi ringde in till förlossningen och de tyckte vi skulle komma in och undersöka hur mycket jag var öppen. Vi ringde en taxi och jag var övertygad om att jag skulle få åka hem igen...
Vi kom in klockan tre och jag var då öppen 3-4 centimeter. Efter att jag blivit undersökt och legat med CTG:n en halvtimma fick vi ett förlossningsrum. Jag fick byta om till den där snygga skjortan och så värmde de vetekuddar. Jag kunde inte få akupunktur som jag velat eftersom de som jobbade inte kunde ge detta.
Vid femtiden fick jag stifta bekantskap med lustgasen (som kom att bli min bästa vän) och de tog hål på fosterhinnan så vattnet gick och satte fast en elektrod på bäbis huvud.
Då var det igång på allvar och värkarna blev allt starkare. Jag tyckte att jag kunde hantera dem när jag hade lustgasen. Det var inte så farligt! Men så kom barnmorskan Cia in och skulle sätte in en kanyl i handen på mig och det var riktigt hemskt! Jag är väldigt svårstucken och tycker att de är väldigt obehagligt med stora nålar, så jag började hyperventilera lustgas. Vilket ledde till att jag fick en överdos med starka hörselhallucinationer som följd. Jag yrade (enligt Nicko om att det var en rymdfarkost i ventliationen) och barmorskan stack kanylen fel...
Det var då bm tyckte att jag skulle ha EDA (epiduralblockad/ryggbedövning).
Barnmorskan tyckte att jag var så rädd. Jo, rädd var jag, för kanylen! Jag sa att jag inte ville ha EDA och att jag klarade värkarna som de var med hjälp av lustgasen, men hon tyckte fortfarande att jag verkade för rädd och insisterade. Hon sa att om jag var öppen 6 cm nu så skulle jag öppnas fyra till och att hon därför rådde mig att ta EDA... Motvilligt gick jag med på det. Jag lät mig övertalas. Jag kunde inte stå på mig och blev dessutom lite oroad när hon sa att det skulle bli mycket värre. Det lät inte så peppande.
När jag fått bedövningen försvann värkarna nästan helt! Nicko fick tala om för mig när en värk var på väg, för han såg det på värkmätaren långt innan jag kände att jag hade en värk. I efterhand är jag glad att jag övertalades tatt ta EDA för det hjälpte jättemycket! Det var verkligen inte rätt läge att leka martyr!
Det måste ha varit vid tolv-tiden på onsdagen som de fick ge mig värkstimulerande dropp för att få igång krystvärkarna. Sedan satte de mig på en pilatesboll. Jag hann inte sitta där länge innan jag fick första krystvärken. Jag fattade på en gång vad det var frågan om för det kändes i hela kroppen! Det kändes som om det kom en våg inifrån kroppen som ville vända mig ut och in. Som de sagt så kändes det som en stark kräkreflex. Men ont gjorde det inte.
Vi ringde på barnmorskan som kom och hjälpte mig upp i sängen. Då satte krystvärkarna igång ordentligt! Och det var inte som jag hade föreställt mig! (det hade inte gått att föreställa sig över huvud taget). Jag hade dessutom tagit så mycket lustgas, så det lät som om en jättestor trumma dånade i mitt huvud då krystvärkarna kom. Barnmorskan gick ut med pilatesbollen och att jag blev verkligen jättearg för att hon lämnade mig och beordrade henne att absolut inte lämna rummet!!!
Det kändes som om kroppen tog över helt och gjorde precis som den ville. Jag fick alltid 2-3 krystvärkar åt gången. Jag tyckte inte alls att det gjorde speciellt ont att krysta, det gjorde det inte.... Men det var skrämmande att ha så starka krafter i kroppen, att inte kunna kontrollera vad som hände med den. Jag ville bara få ut bäbisen så jag slapp ha något med det att göra sedan (är det inte märkligt hur man tänker just i en stund som denna?). Jag tänkte att Nicko själv skulle få åka hem med barnet sedan, för jag ville inte vara delaktig. Jag höll krampaktigt i min bästa vän lustgasen och tackade den länge för att jag stått ut. Ja, det vill säga, tills Nicko dagen efter erkände att de slagit av den! Den hade inte varit på!!. De hade lurat mig! Var bara vanlig luft jag andat. Hahaha! Det kan man skratta gott åt så här i efterhand. Jag hade lite brottom att få ut henne så de fick lägga ett litet klipp så jag inte skulle spricka. Sprack lite ändå, men jag kände inte det. Precis när jag tänkte att jag inte orkade mer sa de att huvudet var ute och att det bara behövdes en krystning till...
Och plötsligt så hade man en blöt och jättevarm bäbiskropp på bröstet. Men som inte skrek! De sa att "den" hade några minuter på sig att skrika så det var lugnt. Men jag fortsatte att fråga varför den inte skrek förän hon gjorde det! De hade gett henne två adrenalisprutor och slagit henne på fötterna. De sa sedan att hon inte förstått att hon var ute ur magen.
Jag hade en underbar blöt bäbis på bröstet men kom mig inte för att fråga vad det blev... Nicko frågade och de sa att det var en tjej! Bröstet tog hon på en gång! 12 dagar efter beräknad kom hon!
Sedan blev det en dag på bb och fyra på barn 4 eftersom de misstänkte att Kitty hade en infektion och ville ha henne under övervakning, Det får jag skriva om sedan!
2009-08-05
Kitty Marie Elisabet Sandström
föddes kl 14:24
52 cm lång och 3800 gram
På kortet är hon 15 minuter gammal
Bio
Later!
Kitty skickar en puss från lekparken! Lill...
Kitty skickar en puss från lekparken! Lilla damen älskar verkligen att gunga! Tjuter av skratt! Varmt och soligt har vi!
Hundra pussar...
... fick jag av min dotter idag. Minst. I morse när jag låg på soffan och Kitty lekte på golvet, kom hon plötsligt fram till mig och gav mig en blöt puss mitt på munnen! Jag blev glatt överraskad och skrattade och klappade i händerna (sedan blev jag rörd och fällde en tår också). Kitty tyckte det var så roligt så hon har pussat mamma minst 100 gånger idag! (Hon är inte överförtjust i att bli pussad på för övrigt). Dessutom blir hon jättelycklig och bara tjuter när hon kan stå utan att hålla i sig! Hur underbart som helst! Idag har vi vartit till Stackgrönnans (stavas det så?) båtcafé med Krille och ätit räkmackor. Tyst är det efter att gästerna åkt hem. Kitty har letat efter hunden... Mörkt är det ute, nästan höstligt tycker jag.
Jag har dessutom köpt en så snygg tröja på Stadium att hade jag varit en sådan som bloggade om mina klädinköp så hade jag slängt in en bild. Nu skiter vi i det. Men det är en lång munkjacka med hög krage, mörkblå och orgasmiskt fin! Nå, skit samma. Har suttit uppe och scrappbookat och ska nu gå och lägga mig. Somna till min älskade dotters lugna andetag... Fundera runt bröllopet, något som kretsar runt mina tankar en hel del nu för övrigt. Jag älskar att planera saker och detta omfattar en hel del planering måste jag säga. Kan säga en sak om detta just nu och det är att det blir i Kiruna kyrka, inte utomhus som vi tänkt först.
Kitty på promenad. Tycker att hon är lite ...
Kitty på promenad. Tycker att hon är lite lik sin morbror Eddie på den här bilden :)
Snart blir jag fru Johansson
Snart gifter vi oss! Nåja, det är ett litet tag kvar med planering och brölloppsbestyr för vi kommer att gifta oss i maj på vår tioårsdag! Men nu är det bestämt och i går såg vi ut ringar! Eller jag har bestämt vilken ring jag ska ha, men Nicko är inte helt säker på sin än. Brölloppet blir i Kiruna kyrka och festen på Hjallegården. Det är bra att vi har lite tid på oss för det är mycket att stå i, mer än man kan tro. Men det är hur kul som helst att planera! Det kommer nog bli en del av den varan på bloggen här fram över skulle jag tro.
Kitty i Norran
http://webbilder.norran.se/sommarbilden_10/bilder.php?popupwidth=820&popupheight=620
Hon är med på två ställen, det är bara att bläddra på pilen ovanför de små bilderna...
Det blev att sluta tidigare i dag. Johan och Stina är här. Och lilla voffsingen... Kitty var ganska skeptisk till en början. Och nyfiken. En aldeles livs levande vovve! I dag var Kitty lite tuffare och luggades lite till och med. Och så sa hon "voff, voff, voff"
Supersnurriga strulsara
Oh my... Det säger jag bara, att snurrigare Sara hittar ni inte inom en radie på många många mils avstånd, det lovar jag! Det började vid sjutiden i går morse när supersnurriga Sara skulle i väg till jobbet och märker att kortbörsen är helt spårlöst borta! Var är den???!!! Jag ser mig själv framför mig när jag går från kassan på Leos Lekland bärandes glass i ena handen och kaffe i den andra... Och var har jag då kortbörsen? Ja, den måste ligga kvar vid kaffet, på disken. Jag inser ju det och känner hur paniken kommer smygande och hur jag börjar svettas under armarna. Fan. Nordeakortet, mitt kreditkort, vårt kreditkort, körkortet som jag behöver i jobbet... Shit! Kommer till jobbet och är i affekt över detta och måste spärra korten, för tänk om någon lyckas använda sig av dem... OM. Mina kolleger får se mig pendla mellan lätt och medelstor ångest hela förmiddagen fram tills att Leos Lekland öppnar och ringer till mig det första de gör. Tack gode någon! Korten är spärrade men körkortet får jag ju tillbaka och det är ju egentligen huvudsaken. Kan ju inte ens tanka tjänstebilen utan det. Får ägna lunchen åt att cykla till Leos och sedan gå på banken och ta ut pengar så jag klarar mig tills de nya korten kommer. Allt väl. Nästan. I dag har jag snurrat till det ännu mer vill jag lova!
När jag ska ut och luncha så upptäcker jag att mitt kommun ID är spårlöst försvunnet! Hur konstigt som helst eftersom jag vet att jag hade det på mig bara en stund tidigare. Jag kan inte hitta igen ID-kortet någonstans och efter ett tag är nästan hela beslutsenheten engagerade i letandet av kortet. Supersnurriga Sara i lätt affektivt tillstånd. Hur kan kortet bara gå upp i rök??? Kolleger letar högt och lågt, till och med i restaurangens sopor! ID-kortet är ju viktigt att ha på sig eftersom man annars inte kommer in på socoialkontoret över huvud taget, man kommer inte genom dörrarna och inte upp för trapporna eller hissen. Det blev aningen pinsamt, ena dagen yrslar man på med en borttappad börs och andra dagen är det ID-kortet som är borta. Jag blir så trött på mig själv i bland! Jag hann till och med gå till vår internservice och spärra kortet och fick låna ett temporärt som i alla fall fungerade till dörrarna. Men när jag kommer tillbaka på kontoret så SER jag kortfanskapet! Blicken faller på en liten bit som sticker ut. Kortet hade kilats fast mellan stolssitsen och armstödet. Jag bara skriker "jag ser det, jag ser det!", varpå halva beslutsenheten kommer rusande. Vad ska de tänka om mig? Även om de flesta höll med om att man kan bli lätt förvirrad av att ha mycket både hemma och på jobbet. En del vidhöll också att det kan vara amningshormoner som finns kvar och bidrar till förvirringen, även om det var flera månader sedan man slutade amma.
Undra vad som sker här näst då? Vad ska jag tappa bort i morgon? Nyklarna? Skorna? Förståndet? Gjort ett minimental test (MMT) för att kolla om det är en begynnande demens på gång. Fick 29/30 och klarade klocktestet. Men i bland kan man ju undra...
I kväll har i alla fall jag och Nicko varit en sväng till Bergsbyn och ätit sushi vid älven! (Kitty var med farmor och farfar). Sedan hann jag med en liten fadäs när jag försökte tanka på en stängd bensinmack. Nu ska jag nog gå och lägga mig!
