Födelsedagsspecial: Förlossningen
Förlossningsberättelsen (varning för mycket text)
Jag började känna av värkar vid 18-tiden på tisdagen, de kom med 7-10 minuters mellanrum och gjorde inte speciellt ont. Jag kan dock inte påstå att det kändes som när jag har mensvärk, eftersom jag inte brukar ha ont i ryggen då. Och detta satte sig i ryggen. Enbart i ryggen! Jag och Nicko laddade upp med massa filmer och tänkte att, ja, det kanske blir bäbis snart! Vi tittade först på en animerad film och sedan på "Låt den rätte komma in". Jag laddade med mackor också. När vi var inne på den tredje filmen så var klockan närmar ett och då började vi klocka värkarna med ett program vi hittat på nätet, för då förstod jag att det äntligen var på gång. Ganska snart var det fyra minutre mellan värkarna och de tycktes komma regelbundet. Det gjorde dessutom så pass ont att jag inte kunde koncentrera mig på filmen. Men jag blev förvånad över att värkarna inte gjorde ont i magen, utan i ryggen! Allt kändes som sagt i ryggen! Därför tog det ett tag innan jag förstod att det var etablerade värkar.
Jag och Nicko hoppade i duschen (jag tänkte ju att detta skulle komma att ta tid) och han försökte massera ryggen, vilket ledde till att värkarna ökade i styrka. Jag gick och lade mig i sängen efter duschen och det var då jag funderade på om det kanske var aktuellt att åka in då värkarna kom med 3-4 minuters intervall. Vi ringde in till förlossningen och de tyckte vi skulle komma in och undersöka hur mycket jag var öppen. Vi ringde en taxi och jag var övertygad om att jag skulle få åka hem igen...
Vi kom in klockan tre och jag var då öppen 3-4 centimeter. Efter att jag blivit undersökt och legat med CTG:n en halvtimma fick vi ett förlossningsrum. Jag fick byta om till den där snygga skjortan och så värmde de vetekuddar. Jag kunde inte få akupunktur som jag velat eftersom de som jobbade inte kunde ge detta.
Vid femtiden fick jag stifta bekantskap med lustgasen (som kom att bli min bästa vän) och de tog hål på fosterhinnan så vattnet gick och satte fast en elektrod på bäbis huvud.
Då var det igång på allvar och värkarna blev allt starkare. Jag tyckte att jag kunde hantera dem när jag hade lustgasen. Det var inte så farligt! Men så kom barnmorskan Cia in och skulle sätte in en kanyl i handen på mig och det var riktigt hemskt! Jag är väldigt svårstucken och tycker att de är väldigt obehagligt med stora nålar, så jag började hyperventilera lustgas. Vilket ledde till att jag fick en överdos med starka hörselhallucinationer som följd. Jag yrade (enligt Nicko om att det var en rymdfarkost i ventliationen) och barmorskan stack kanylen fel...
Det var då bm tyckte att jag skulle ha EDA (epiduralblockad/ryggbedövning).
Barnmorskan tyckte att jag var så rädd. Jo, rädd var jag, för kanylen! Jag sa att jag inte ville ha EDA och att jag klarade värkarna som de var med hjälp av lustgasen, men hon tyckte fortfarande att jag verkade för rädd och insisterade. Hon sa att om jag var öppen 6 cm nu så skulle jag öppnas fyra till och att hon därför rådde mig att ta EDA... Motvilligt gick jag med på det. Jag lät mig övertalas. Jag kunde inte stå på mig och blev dessutom lite oroad när hon sa att det skulle bli mycket värre. Det lät inte så peppande.
När jag fått bedövningen försvann värkarna nästan helt! Nicko fick tala om för mig när en värk var på väg, för han såg det på värkmätaren långt innan jag kände att jag hade en värk. I efterhand är jag glad att jag övertalades tatt ta EDA för det hjälpte jättemycket! Det var verkligen inte rätt läge att leka martyr!
Det måste ha varit vid tolv-tiden på onsdagen som de fick ge mig värkstimulerande dropp för att få igång krystvärkarna. Sedan satte de mig på en pilatesboll. Jag hann inte sitta där länge innan jag fick första krystvärken. Jag fattade på en gång vad det var frågan om för det kändes i hela kroppen! Det kändes som om det kom en våg inifrån kroppen som ville vända mig ut och in. Som de sagt så kändes det som en stark kräkreflex. Men ont gjorde det inte.
Vi ringde på barnmorskan som kom och hjälpte mig upp i sängen. Då satte krystvärkarna igång ordentligt! Och det var inte som jag hade föreställt mig! (det hade inte gått att föreställa sig över huvud taget). Jag hade dessutom tagit så mycket lustgas, så det lät som om en jättestor trumma dånade i mitt huvud då krystvärkarna kom. Barnmorskan gick ut med pilatesbollen och att jag blev verkligen jättearg för att hon lämnade mig och beordrade henne att absolut inte lämna rummet!!!
Det kändes som om kroppen tog över helt och gjorde precis som den ville. Jag fick alltid 2-3 krystvärkar åt gången. Jag tyckte inte alls att det gjorde speciellt ont att krysta, det gjorde det inte.... Men det var skrämmande att ha så starka krafter i kroppen, att inte kunna kontrollera vad som hände med den. Jag ville bara få ut bäbisen så jag slapp ha något med det att göra sedan (är det inte märkligt hur man tänker just i en stund som denna?). Jag tänkte att Nicko själv skulle få åka hem med barnet sedan, för jag ville inte vara delaktig. Jag höll krampaktigt i min bästa vän lustgasen och tackade den länge för att jag stått ut. Ja, det vill säga, tills Nicko dagen efter erkände att de slagit av den! Den hade inte varit på!!. De hade lurat mig! Var bara vanlig luft jag andat. Hahaha! Det kan man skratta gott åt så här i efterhand. Jag hade lite brottom att få ut henne så de fick lägga ett litet klipp så jag inte skulle spricka. Sprack lite ändå, men jag kände inte det. Precis när jag tänkte att jag inte orkade mer sa de att huvudet var ute och att det bara behövdes en krystning till...
Och plötsligt så hade man en blöt och jättevarm bäbiskropp på bröstet. Men som inte skrek! De sa att "den" hade några minuter på sig att skrika så det var lugnt. Men jag fortsatte att fråga varför den inte skrek förän hon gjorde det! De hade gett henne två adrenalisprutor och slagit henne på fötterna. De sa sedan att hon inte förstått att hon var ute ur magen.
Jag hade en underbar blöt bäbis på bröstet men kom mig inte för att fråga vad det blev... Nicko frågade och de sa att det var en tjej! Bröstet tog hon på en gång! 12 dagar efter beräknad kom hon!
Sedan blev det en dag på bb och fyra på barn 4 eftersom de misstänkte att Kitty hade en infektion och ville ha henne under övervakning, Det får jag skriva om sedan!
2009-08-05
Kitty Marie Elisabet Sandström
föddes kl 14:24
52 cm lång och 3800 gram
På kortet är hon 15 minuter gammal
Jag började känna av värkar vid 18-tiden på tisdagen, de kom med 7-10 minuters mellanrum och gjorde inte speciellt ont. Jag kan dock inte påstå att det kändes som när jag har mensvärk, eftersom jag inte brukar ha ont i ryggen då. Och detta satte sig i ryggen. Enbart i ryggen! Jag och Nicko laddade upp med massa filmer och tänkte att, ja, det kanske blir bäbis snart! Vi tittade först på en animerad film och sedan på "Låt den rätte komma in". Jag laddade med mackor också. När vi var inne på den tredje filmen så var klockan närmar ett och då började vi klocka värkarna med ett program vi hittat på nätet, för då förstod jag att det äntligen var på gång. Ganska snart var det fyra minutre mellan värkarna och de tycktes komma regelbundet. Det gjorde dessutom så pass ont att jag inte kunde koncentrera mig på filmen. Men jag blev förvånad över att värkarna inte gjorde ont i magen, utan i ryggen! Allt kändes som sagt i ryggen! Därför tog det ett tag innan jag förstod att det var etablerade värkar.
Jag och Nicko hoppade i duschen (jag tänkte ju att detta skulle komma att ta tid) och han försökte massera ryggen, vilket ledde till att värkarna ökade i styrka. Jag gick och lade mig i sängen efter duschen och det var då jag funderade på om det kanske var aktuellt att åka in då värkarna kom med 3-4 minuters intervall. Vi ringde in till förlossningen och de tyckte vi skulle komma in och undersöka hur mycket jag var öppen. Vi ringde en taxi och jag var övertygad om att jag skulle få åka hem igen...
Vi kom in klockan tre och jag var då öppen 3-4 centimeter. Efter att jag blivit undersökt och legat med CTG:n en halvtimma fick vi ett förlossningsrum. Jag fick byta om till den där snygga skjortan och så värmde de vetekuddar. Jag kunde inte få akupunktur som jag velat eftersom de som jobbade inte kunde ge detta.
Vid femtiden fick jag stifta bekantskap med lustgasen (som kom att bli min bästa vän) och de tog hål på fosterhinnan så vattnet gick och satte fast en elektrod på bäbis huvud.
Då var det igång på allvar och värkarna blev allt starkare. Jag tyckte att jag kunde hantera dem när jag hade lustgasen. Det var inte så farligt! Men så kom barnmorskan Cia in och skulle sätte in en kanyl i handen på mig och det var riktigt hemskt! Jag är väldigt svårstucken och tycker att de är väldigt obehagligt med stora nålar, så jag började hyperventilera lustgas. Vilket ledde till att jag fick en överdos med starka hörselhallucinationer som följd. Jag yrade (enligt Nicko om att det var en rymdfarkost i ventliationen) och barmorskan stack kanylen fel...
Det var då bm tyckte att jag skulle ha EDA (epiduralblockad/ryggbedövning).
Barnmorskan tyckte att jag var så rädd. Jo, rädd var jag, för kanylen! Jag sa att jag inte ville ha EDA och att jag klarade värkarna som de var med hjälp av lustgasen, men hon tyckte fortfarande att jag verkade för rädd och insisterade. Hon sa att om jag var öppen 6 cm nu så skulle jag öppnas fyra till och att hon därför rådde mig att ta EDA... Motvilligt gick jag med på det. Jag lät mig övertalas. Jag kunde inte stå på mig och blev dessutom lite oroad när hon sa att det skulle bli mycket värre. Det lät inte så peppande.
När jag fått bedövningen försvann värkarna nästan helt! Nicko fick tala om för mig när en värk var på väg, för han såg det på värkmätaren långt innan jag kände att jag hade en värk. I efterhand är jag glad att jag övertalades tatt ta EDA för det hjälpte jättemycket! Det var verkligen inte rätt läge att leka martyr!
Det måste ha varit vid tolv-tiden på onsdagen som de fick ge mig värkstimulerande dropp för att få igång krystvärkarna. Sedan satte de mig på en pilatesboll. Jag hann inte sitta där länge innan jag fick första krystvärken. Jag fattade på en gång vad det var frågan om för det kändes i hela kroppen! Det kändes som om det kom en våg inifrån kroppen som ville vända mig ut och in. Som de sagt så kändes det som en stark kräkreflex. Men ont gjorde det inte.
Vi ringde på barnmorskan som kom och hjälpte mig upp i sängen. Då satte krystvärkarna igång ordentligt! Och det var inte som jag hade föreställt mig! (det hade inte gått att föreställa sig över huvud taget). Jag hade dessutom tagit så mycket lustgas, så det lät som om en jättestor trumma dånade i mitt huvud då krystvärkarna kom. Barnmorskan gick ut med pilatesbollen och att jag blev verkligen jättearg för att hon lämnade mig och beordrade henne att absolut inte lämna rummet!!!
Det kändes som om kroppen tog över helt och gjorde precis som den ville. Jag fick alltid 2-3 krystvärkar åt gången. Jag tyckte inte alls att det gjorde speciellt ont att krysta, det gjorde det inte.... Men det var skrämmande att ha så starka krafter i kroppen, att inte kunna kontrollera vad som hände med den. Jag ville bara få ut bäbisen så jag slapp ha något med det att göra sedan (är det inte märkligt hur man tänker just i en stund som denna?). Jag tänkte att Nicko själv skulle få åka hem med barnet sedan, för jag ville inte vara delaktig. Jag höll krampaktigt i min bästa vän lustgasen och tackade den länge för att jag stått ut. Ja, det vill säga, tills Nicko dagen efter erkände att de slagit av den! Den hade inte varit på!!. De hade lurat mig! Var bara vanlig luft jag andat. Hahaha! Det kan man skratta gott åt så här i efterhand. Jag hade lite brottom att få ut henne så de fick lägga ett litet klipp så jag inte skulle spricka. Sprack lite ändå, men jag kände inte det. Precis när jag tänkte att jag inte orkade mer sa de att huvudet var ute och att det bara behövdes en krystning till...
Och plötsligt så hade man en blöt och jättevarm bäbiskropp på bröstet. Men som inte skrek! De sa att "den" hade några minuter på sig att skrika så det var lugnt. Men jag fortsatte att fråga varför den inte skrek förän hon gjorde det! De hade gett henne två adrenalisprutor och slagit henne på fötterna. De sa sedan att hon inte förstått att hon var ute ur magen.
Jag hade en underbar blöt bäbis på bröstet men kom mig inte för att fråga vad det blev... Nicko frågade och de sa att det var en tjej! Bröstet tog hon på en gång! 12 dagar efter beräknad kom hon!
Sedan blev det en dag på bb och fyra på barn 4 eftersom de misstänkte att Kitty hade en infektion och ville ha henne under övervakning, Det får jag skriva om sedan!
2009-08-05
Kitty Marie Elisabet Sandström
föddes kl 14:24
52 cm lång och 3800 gram
På kortet är hon 15 minuter gammal
Kommentarer
Postat av: Jenny Engelström
Håller med Lustgasen var ens bästa Vän! (=
Trackback
