sandsa

1 år 1 månad och två veckor lite drygt...

Han har blivit så stor. Han äter själv, leker med sina "stora maskiner" och har börjat på dagis... I morgon är det allvar. I morgon ska han för första gången vara själv på dagis utan mamma eller pappa. Hur ska jag klara det? Han kommer förmodligen leka och vara glad, sedan tror jag han kommer kinka med maten. Men jag tror att han kommer att sova. Men jag då? Jag kan inte oroa ihjäl mig helt och hållet för jag ska fara och besikta bilen... Men varför oroar jag mig? 1, för att han ska sätt något i halsen. Just på grund av att han sätter ALLT i munnen, sten, kottar, sand, allt! 2. För att han ska känna sig övergiven. När jag gjorde sista inskolningsdagen med Alex så var det en ny 1-åring där, en liten kille, som bara grinade och grinade och grinade och det var verkligen inte kul att se. Jag sa till dagisfröknarna att om Alex blir så ledsen så ska de ringa till oss och då hämtar någon av oss honom. Så det så! Jag vill att han ska få en mjuk start nu när den möjligheten finns.

 

Han har lärt sig nya ord igen och han säger "Tack" när man ger honom någonting. När han kramar monstret så säger han "Ahai" och så säger han "smaka" och "kaka" och han har blivit så gosig och klängig och nojsig... Men han har nog blivit mer medveten nu. Om det här med att man kan försvinna och att det finns en värd runt omkring. Sådana saker. Charmig till tusen är han också. Och han verkar redan vara en liten tjejtjusare =)

 

Kitty är förkyld och blir jätteirriterad när hon snorar. Tycker synd om henne. Inte kul att vara förkyld.

 

Jag och lillprins bus i somras