sandsa

Idag fick jag sommarkänsla när jag fick ta på mig mina ballerinaskor. Nog för att de var alldeles förstora eftersom jag inte är höggravid med elefantfötter... Tänker på förra sommaren, jag och mina vätskefyllda ben och stödstrumpor under brallorna och när det blev helt olidligt varmt så satt jag på kontoret med kjol och knähöga stödstrumpor och alla på jobbet tyckte synd om mig... Denna sommar ska jag visserligen arbeta och inte ha så mycket ledigt, men jag ser ändå fram emot sommaren... Vi kommer ju ha familj och även vänner här en stor del av sommaren. Jag ser fram emot att kanske bara få gå ut på restaurang eller bio med min make och jag skulle hemskt gärna vilja hitta på något med Sofie och Micke och Johan och Stina! Helt enkelt vara barnledig och umgås. Vara bara Sara. Jag har varit gravid, ammande, bärande, vyssande, bara för att ha en kort paus och sedan börja om som gravid, ammande, bärande, vyssande..! Trött! Framför allt trött. Barnen har alltid varit och ÄR en stor del av mig. Men jag är faktiskt inte enbart mamma-Sara jag är också bara Sara... Jag har känt mig så innanför allt, samtidigt som jag känt mig utanför... Typ jag VILL vara med men jag ORKAR INTE för jag är trött av att vara gravid, ammande, bärande osv, osv... Men nu börjar barnen faktiskt bli stora... Kitty fyller 3 år i sommar, Xander blir snart 10 månader... De är inte lika beroende av att vara med sin mamma under dygnets alla timmar och jag kan och vill inte leva igenom mina barn. Jag ÄLSKAR dem och försöker vara en så bra mamma jag kan, men jag blir ingen bättre mamma av att vara fullkomligt självuppoffrande... En bra mamma är trygg i sig själv och i att vara den hon är (inte bara mamma). För hur kan man annars lära sitt barn att få en bra självkänsla och att de ska kunna stå för vilka de är? I sommar ska de i alla fall få åka på någon djurpark och sova på hotell/camping. En helg borta vill jag i alla fall ha med min fina familj i sommar.