sandsa

När man är föräldraledig och inte träffar så mycket folk, förutom om det är någon som råkar ha vägarna förbi här, så tycker jag att man fort tappar sin förmåga att vara spontant social och kunna konversera med andra... Ibland känner jag mig till och med helt socialt handikappad... Jag tycker att jag bara hasplar ur mig fåniga saker när jag försöker "konversera" med de andra föräldrarna på dagisgården... Hur svårt det nu kan vara att säga "god morgon, vackert väder idag!". Jag är bara pinsam... "Jag säger typ "Ka-Ciao", släppt väder idag!" eller "min bebis går upp klockan 05.00 och jag är helt fucking slut!", fast ingen har frågat..!! Sedan hukar jag mellan bilarna när jag ska hem från dagis... Nä. Men nästan. Fast de jag umgås med på dagarna har en låg snittålder, en är 9 månader, en är 2, 9 år och en är 33... Man pratar på ett annat sätt med yngre personer... Sedan är det nästan som om jag säger till vuxna i bland, "Titta, där är traaaaktorn!" "Jaa, ser du, en traaaaktor! Väderprat kan jag inte längre.... Därför ska det bli skönt att börja jobba igen. Så man får träna upp sina sociala färdigheter...