Han kom tillslut =)
Vår son Alexander föddes måndagen 18/7 18 dagar efter beräknad, kl 19.22. 3980 gram och 53 cm!
Förlossningen:
9.30 Inkom till Skellefteå BB måndag 18/7, 18 dagar efter beräknad i vecka 42+3 för induktion/igångsättning. Gjorde ultraljud och undersökte livmodertappens mognad. Livmodertappen var fortfarande bakåtriktad och jag var öppen knappt 1,5 cm. Det bestämdes att de skulle försöka ta hål på hinnorna för att få vattnet att gå.
10.00-12.00: CTG. 12-13: Lunch. 13.00: Det tar hål på hinnorna. 13.11: Vattnet går. 15.00: Börjar få värkar. 15.50: får värkstimulerande dropp också. 16.30: Ber om lustgas och startar med 50/50. 17.30: Är öppen 6 cm och ber att få EDA. BM säger att jag tyvärr inte kan få EDA eftersom att narkosläkaren är på operation. Hon kan inte säga hur länge läkaren kommer att bli borta. 17.47: Jag är öppen 7 cm och värkarna blir riktigt intensiva! Känner dessutom att jag vill trycka på! Blir vansinnigt "bajsnödig". Skriker att jag vill krysta! Känner hur krystreflexen går igång på toppen av varje värk! BM säger att jag absolut inte får krysta eftersom jag inte är öppen. Nicko försöker hjälpa mig med att säga hur jag ska andas genom värkarna eftersom jag inte får krysta och det är mycket svårt att fokusera på andningen när kroppen vill krysta! BM "tvingar" mig att stå upp för att bebisens huvud ska sjunka ner och påskynda öppningsskedet. 18.11: Sänker det värkstimulerande droppet. 18.46: Har haft krystvärkar länge och är nu öppen 10 cm och får börja krysta. Äntligen! Men! Krystreflexen är borta... När jag väl får krysta så har värkarna blivit ineffektiva. Det känns inte alls som att jag kan föda ut en bebis med så dåliga krystvärkar. 19.03: Läkare tillkallas för att se på CTG-kurvan. Hjärtfrekvensstabilitet mindre än 5 slag/minut är registrerat via CTGt. 19.15: Beslutas att bebisen måste komma ut och att en sugklocka ska läggas. 19.22: Efter 5 dragningar föds vår älskade son Alexander med navelsträngen runt axeln, men mår efter omständigheterna bra och skriker för full hals! 19.30: Krystar ut moderkakan. Det sys några stygn på insidan och fyra utvändigt. Under utdrivningsskedet hann jag inte riktigt förstå allvaret i situationen och jag föstod inte att hans puls var så låg som den var, det var tur det för annars hade jag blivit jätterädd. Jag kände inte krystreflexen, men pressade på för kung och fosterland ändå. Men det är lättare att föda barn om man kan krysta, det kan man ju i alla fall konstatera. Det var tur att lillen fick hjälp ut eftersom navelsträngen klämdes. Stackars Nicko var mer medveten än mig över att det kunde slutat illa, så han var rejält skakis eftertåt. Men allt gick väl. Alexander mådde bra och mår bra. Vi myste på BB i ett dygn. Kitty var på besök och det blev mycket nya känslor för henne. Nu försöker vi alla anpassa oss till det nya familjelivet!
Förlossningen:
9.30 Inkom till Skellefteå BB måndag 18/7, 18 dagar efter beräknad i vecka 42+3 för induktion/igångsättning. Gjorde ultraljud och undersökte livmodertappens mognad. Livmodertappen var fortfarande bakåtriktad och jag var öppen knappt 1,5 cm. Det bestämdes att de skulle försöka ta hål på hinnorna för att få vattnet att gå.
10.00-12.00: CTG. 12-13: Lunch. 13.00: Det tar hål på hinnorna. 13.11: Vattnet går. 15.00: Börjar få värkar. 15.50: får värkstimulerande dropp också. 16.30: Ber om lustgas och startar med 50/50. 17.30: Är öppen 6 cm och ber att få EDA. BM säger att jag tyvärr inte kan få EDA eftersom att narkosläkaren är på operation. Hon kan inte säga hur länge läkaren kommer att bli borta. 17.47: Jag är öppen 7 cm och värkarna blir riktigt intensiva! Känner dessutom att jag vill trycka på! Blir vansinnigt "bajsnödig". Skriker att jag vill krysta! Känner hur krystreflexen går igång på toppen av varje värk! BM säger att jag absolut inte får krysta eftersom jag inte är öppen. Nicko försöker hjälpa mig med att säga hur jag ska andas genom värkarna eftersom jag inte får krysta och det är mycket svårt att fokusera på andningen när kroppen vill krysta! BM "tvingar" mig att stå upp för att bebisens huvud ska sjunka ner och påskynda öppningsskedet. 18.11: Sänker det värkstimulerande droppet. 18.46: Har haft krystvärkar länge och är nu öppen 10 cm och får börja krysta. Äntligen! Men! Krystreflexen är borta... När jag väl får krysta så har värkarna blivit ineffektiva. Det känns inte alls som att jag kan föda ut en bebis med så dåliga krystvärkar. 19.03: Läkare tillkallas för att se på CTG-kurvan. Hjärtfrekvensstabilitet mindre än 5 slag/minut är registrerat via CTGt. 19.15: Beslutas att bebisen måste komma ut och att en sugklocka ska läggas. 19.22: Efter 5 dragningar föds vår älskade son Alexander med navelsträngen runt axeln, men mår efter omständigheterna bra och skriker för full hals! 19.30: Krystar ut moderkakan. Det sys några stygn på insidan och fyra utvändigt. Under utdrivningsskedet hann jag inte riktigt förstå allvaret i situationen och jag föstod inte att hans puls var så låg som den var, det var tur det för annars hade jag blivit jätterädd. Jag kände inte krystreflexen, men pressade på för kung och fosterland ändå. Men det är lättare att föda barn om man kan krysta, det kan man ju i alla fall konstatera. Det var tur att lillen fick hjälp ut eftersom navelsträngen klämdes. Stackars Nicko var mer medveten än mig över att det kunde slutat illa, så han var rejält skakis eftertåt. Men allt gick väl. Alexander mådde bra och mår bra. Vi myste på BB i ett dygn. Kitty var på besök och det blev mycket nya känslor för henne. Nu försöker vi alla anpassa oss till det nya familjelivet!
Kommentarer
Postat av: Annica - mamma till Elias
Grattis Sara! Så skönt att allt gick bra iaf, trots den låga pulsen och navelsträngen i kläm.
Så söt lilla Alexander är och Kitty blir nog en utmärkt storasyster, kramar
Postat av: Henna
Vilken tur att allt gick bra! kände tårarna var påväg att komma tur för dig att du var mitt i "arbetet" och kunde stoppa det åt sidan och få ut lilla alexander! längtar så mycket efter er ring när du orkar prata försökt ringa i ett par dagar men kommer bara till mobilsvar. puss love you!
Trackback
