sandsa

... kan beskrivas som genuin och sprudlande glädje, skratt tills det kiknar, spring i benen och en häpnadsväckande energi... Eller så kan det vara vilda protester och en envishet som inte ger vika för fem öre förän 1,5-åringen har fått som hon vill! Gränser testas och mammas och pappas tålamod prövas... Vem är det som får som hon vill? Vem har världens starkaste vilja trots sina unga år? Inte vår Kitty Marie Elisabet väl? Fröken envis. Men hur söt är man inte när man sitter iklädd blöja, halskrage, vantar och bandana och svarar "hallå, hallå" i kontrollen till TVn, den man egentligen inte får leka med...? ;).

Men inte är det helt lätt när man ska försöka klä på en liten kropp som tar formen av överkokt spaghetti och rinner ur ens grepp, sedan fort, fort iväg. Vill absolut inte ta på sig kläderna!!! Och när man för femtielfte gången säger "NEJ, DU FÅR INTE ÄTA SNÖ!!!" eller NEJ, du får inte äta något som ligger på golvet". Då tittar fröken envis bara på mamma eller pappa ler pillemariskt och stoppar en hel näve snö i munnen.... Vår 1,5 har börjat testa gränserna, det kan man lugnt påstå. Kitty är inte någon bebis längre!

Jag har tvärr lyckats vända på dygnet lite när jag inte har jobbat i veckan. I dag råkade jag och Kitty sova 3 timmar på förmiddagen. Inte bra för min del för nu kommer jag få svårt att sova i natt. Nu måste jag få jobba, annars blir det bananas!